jump to navigation

Om du bara visste med hur litet vett världen styrs augusti 27, 2011

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner.
2 comments

Min senaste kolumn i Åbo Underrättelser, publicerad 24.8.2011. I tidningen är rubriken en annan. Den här gången fick jag möjlighet att nämna Hayek 🙂

De ekonomiska superstjärnorna har varit i farten igen. Paul Krugman, Myron Scholes och Robert Merton, samtliga tre nobelpristagare, var i Stockholm och diskuterade det världsekonomiska läget. Maken till naivitet och arrogans får man leta efter. Alla tre tror att staten både kan och bör styra ekonomin för att undvika kriser, eller för att ta oss ut ur kriser. Inte bara det, de tror också att de själva besitter den kunskap som krävs för att klara av uppgiften. Det här är vad den österrikiske ekonomen (tillika nobelpristagare) Friedrich Hayek kallade för ”The Pretense of Knowledge”, skenet av kunskap. Ett sken som alltid bedrar.

Detta sken har sällan varit så aktuellt som det är nu och aldrig har det bedragit oss så fullständigt som nu. När Alan Greenspan valdes till chef för den amerikanska centralbanken skapade han snabbt ett rykte om sig att vara ofelbar, besitta en i det närmaste övernaturlig kunskap om ekonomin och fantastisk insikt om vart den var på väg. Han var hela världsekonomins maestro, som med den minsta kommentar kunde få börsen att rusa upp eller ner. Han efterträddes av Ben Bernanke, den stora mästarens främsta lärjunge, som med fast och säker hand styrde det världsekonomiska skeppet genom den perfekta stormen 2008-2009 på ett så briljant och modigt sätt att han valdes till Time Magazines ”Person of the Year”.

Nu är dock läget litet annorlunda. Både Greenspan och Bernanke har fått utstå en hel del kritik det senaste dryga året, vilket har lett till att båda två fått försvara sig offentligt och skylla problem på allt och alla utom dem själva. Men hur mycket kaos och misär dessa två herrar än har orsakat så är det inte de som är problemet. Det är själva systemet och den allmänna tron på att vissa enskilda individer besitter den kunskap som krävs för att på ett framgångsrikt sätt styra ekonomin som gör att vi gång efter annan låter skenet bedra oss.

Det märks också i den politiska debatten. Mycket har handlat om hur Obama ska få igång tillväxten och skapa fler jobb. Igen är det alltså en person som ska åstadkomma allt detta. I Finland är det Urpilainen som ska fixa allting, på egen hand. Det i sig borde räcka för att få de flesta att sätta kaffet i vrångstrupen.

Hela tanken på att staten genom olika finans-, skatte-, och penningpolitiska åtgärder kan ”styra” ekonomin bygger på en fullständigt verklighetsfrånvänd uppfattning om politikers och byråkraters övermänskliga förmåga. För att kunna styra ekonomin på detta sätt måste beslutsfattarna veta bland annat följande:

1. den rätta penningmängden i varje givet läge,
2. den rätta räntenivån i varje givet läge,
3. den rätta investeringsgraden och de rätta investeringsobjekten,
4. hur produktionsstrukturen ska se ut och vilken produktionskapacitet som är den rätta
5. den rätta tidpunkten för att öka och sänka penningmängden och räntenivån, med hur mycket och i vilken takt, när och hur investeringsgraden, investeringsobjekten och produktionsstrukturen ska ändras.

Förutom att veta allt detta måste de även kunna verkställa alla åtgärder som ska mynna ut i det önskade resultatet inom rätt tid.

Det säger sig självt att ingen människa eller grupp av människor kan veta ens en bråkdels bråkdel av en bråkdel av det som nämnts ovan, en lista som på intet sätt är uttömmande. Och det räcker ju inte att gissa rätt en gång heller. De måste göra rätt dag efter dag, månad efter månad, år efter år, decennium efter decennium.

Är det faktiskt någon som på allvar tror att det någonstans finns individer som besitter denna kunskap och förmåga. Om ja, skriv in till redaktionen och berätta vem ni tror att är uppgiften mogen, gärna med en liten motivering.

Annonser

Om keynesianism på Newsmill augusti 9, 2011

Posted by Kaj Grüssner in Debatt.
add a comment

Publicerade idag en artikel på Newsmill om keynesianism och dess effekt på sparande, samt varför statlig konsumtion inte hjälper i recessioner.

Här är artikeln:

Keynesiansk politik förstör det privata sparandet