jump to navigation

Inte längre bäst i klassen december 13, 2011

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner.
trackback

Senaste kolumnen, nummer 12 i ordningen, publicerad i ÅU tisdagen 13.12.2011.

Under hösten har det ordnats fler toppmöten om Europas skuldkris än jag vill räkna. Inget av dem har lett någonstans förstås, det gör sällan det när politiker och byråkrater ska ”lösa” problem. Och undra på det. Människor som är så totalt avskärmade från allt vad verklighet heter kan inte ens börja förstå de mycket verkliga problem som Europa står inför.

Vår kära finansminister lyckades demonstrera denna totala brist på verklighetsuppfattning i en kommentar till det senaste toppmötet. Saken gällde huruvida stabiliseringsfondens beslutsfattande ska vara enhälligt eller om det räcker med majoritetsbeslut. Finland höll fast vid enhällighet och enligt Urpilainen är det bara naturligt att Finland, som har skött sina egna affärer så bra, håller fast vid vissa saker.

Skött sina affärer så bra? Finlands statsskuld har ökat från 53 miljarder euro våren 2009 till 83 miljarder idag, nästan 50 procent av BNP. Finansministeriet själv förutspår att statsskulden överstiger 100 miljarder redan 2013. Låter det som att Finland har skött sina affärer bra?

År 1997 toppade statsskulden på ca 70 miljarder euro, för att sedan sjunka till bottennoteringen 53 miljarder. Under ett drygt decennium av vad som allmänt hyllades som stark ekonomisk tillväxt med Nokia i spetsen lyckades Finland amortera bort 17 miljarder på sin skuld. Under ett drygt decennium av stark årlig tillväxt. På mindre än tre år av recession har statsskulden ökat med 30 miljarder och det finns inga som helst tecken på att den trenden bryts under överskådlig framtid. Tvärtom.

Och nej, det är ingen idé att peka på hur mycket sämre diverse andra länder har skött sina affärer. Att andra är sämre betyder inte att du är bra. Dessutom är det flera som har skött sina affärer mycket bättre än oss.

Den ändlösa mängd poänglösa toppmöten och innehållslösa analyser i media kan lätt ge intrycket skuldkrisen är komplicerad och slog till helt utan förvarning. Så är det förstås inte. Det har byggts upp under flera decennier, i vissa länder snabbare än i andra. Att så är fallet torde inte vara svårt att förstå. Inte ens Grekland samlar på sig en skuld som överstiger 160 procent av BNP över en natt, eller ens över några år. Den har varit över 100 procent sedan 1990-talet.

Vad är lösningen då? Det har jag sagt förut: skär ner de offentliga utgifterna. Skuldproblem i allmänhet och Europas skuldproblem i synnerhet är ett utgiftsproblem. Det är ingen idé att skylla på bankirer och skattesmitare, det är politikernas och slutändan folkets fel att vi är där vi är. Det är vi medborgare som generation efter generation har skytt individuellt ansvar och krävt mer och mer på alla andras bekostnad. Ingen har brytt sig om vad det kostar eftersom ingen har själv tänkt betala för något, det ska alla andra göra. Politikerna och byråkraterna har levt loppan, men sist och slutligen är det vi medborgare som inte har velat eller kunnat ge upp vårt beroende av staten. Vi vill inte vara fria, vi vill inte ta ansvar.

Just det här är kanske den enskilt värsta konsekvensen av välfärdsstaten. Den skapar ett beroende som det är både svårt och smärtsamt att bryta sig loss ifrån. Upploppen på Atens gator är egentligen ett uttryck för den abstinens som nu påtvingas grekerna. Det kommer bara att bli värre och det kommer att sprida sig till många andra länder. Inga toppmöten i världen kan ändra på det.

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: