jump to navigation

Ekonom som ekonom? augusti 9, 2012

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner.
add a comment

Senaste kolumnen, nr. 8 i ordningen 2012. Publicerad i ÅU fredagen 3.8.2012.

I tider av ekonomisk kris är det många som har en massa åsikter om vad som det var som hände, vems fel det var, vad som borde göras och av vem. Politiker, byråkrater, journalister och, förstås, kolumnister som jag själv, alla har vi mycket att säga. Det är faktiskt intressant hur självsäkert många människor uttrycker sig i nationalekonomiska frågor.

Ingen tycks reflektera desto mera över det faktum att nationalekonomi faktiskt är en vetenskaplig disciplin, en tämligen specialiserad sådan dessutom. Det är få som låter sig skrämmas av det. Jämför det med naturvetenskaperna. När hörde du senast någon lekman göra lika tvärsäkra uttalanden om kvantfysik, Higgs-partikelns existens? Eller historia. Det är tämligen få utanför egyptologernas snäva kretsar som har mycket att säga om faraonerna. Och det är väl lika bra det.

Den nationalekonomiska oblygheten behäftar förstås även riktiga ekonomer. Paul Krugman är sannolikt världens kändaste nu levande ekonom. Han har ju till och med fått Nobelpris. Men hur många vet vad han fick priset för? Det var för hans forskning i handelsteori, inte för hans penningteoretiska arbete. Ändå är det just penningteori som han babblar om mest och många är snabba att hänvisa till honom. Han är ju Krugman, nobelpristagaren.

Som sagt så är nationalekonomi en vetenskap med många specialområden, precis som vilken annan vetenskap som helst. Att du är specialist på ett område innebär inte att du har mycket intelligent att säga om något annat område. Tänk efter själv. Säg att du får diagnosen hjärntumör. Vem vänder du dig till: en ortoped eller en neurokirurg? Valet torde vara ganska uppenbart.

Samma sak gäller ekonomer. I fråga om den ekonomiska krisen har vi inte mer orsak att lyssna på Krugman än vad personen med hjärntumör har skäl att lyssna på ortopeden. Krugman är handelsekonom, inte penningteoretiker. Det var bland annat därför som han i nationell TV och på fullaste allvar påstod att om bara NASA lyckades övertyga det amerikanska folket att de stod inför en utomjordisk invasion så skulle krisen lösas. Hur? Jo, för det hotet skulle eliminera alla hinder för statliga utgifter. Staten skulle kunna spendera obegränsade mängder pengar på militär upprustning och tack vare detta skulle krisen vara över på 18 månader. Du läste rätt, ett påhittat hot och obegränsade militära utgifter är lösningen. Alla vet ju att USA spenderar på tok för litet på militären…

Ett vanligt ämne i ekonomidiskussionen är guldmyntfoten. I synnerhet motståndarna (som Krugman) tycks tro att guldmyntfot bara betyder en sak; att guld är pengar. I själva verket är guldmyntfot ett väldigt brett begrepp som omfattar allt från ett system som bygger på full reserve banking och i vilket samtliga sedlar kan konverteras mot en given mängd guld till Bretton Woods systemet och kreditexpansion. Dessa två ytterligheter har mindre gemensamt än badminton och rugby, trots att de båda sistnämnda är hör till kategorin ”bollsporter”.

Jag vet inte varför nationalekonomi är något som så många känner sig så bekväma att uttala sig om, men den förtjänar den mycket mer respekt än vad den får. Nationalekonomi kan mer än någon annan vetenskap förklara varför vi agerar som vi gör och varför vissa åtgärder får vissa konsekvenser. I en värld med så uppenbart begränsade resurser och som befolkas av så uppenbart bristfälliga individer är det få saker som är så viktiga som nationalekonomi. Åtminstone för dem som helst undviker slöseri, motsättningar, fattigdom, misär, kaos och krig.