jump to navigation

Cirkus Finlandia – Farsen om dividendbeskattningen april 19, 2013

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner.
add a comment

Kolumn nummer 4 år 2013, publicerad i ÅU den 19.4.2013.

Som antyddes i mina förra kolumn så var en större skattereform på väg. Att den skulle innehålla både en sänkning av bolagsskatten och en tilltänkt skärpning av dividendbeskattningen var väntat, men att regeringens förslag skulle leda till en sådan fars var kanske inte lika väntat. Trots att man egentligen borde gråta över den totala inkompetens och okunnighet som är våra ledares mest framträdande drag kan man inte annat än skratta åt den cirkus de satte igång.

Det finns många godbitar att välja mellan. En av mina favoriter var Arhinmäkis ilska över att ha blivit lurad, att han hade fått missvisande information om vad den föreslagna reformen skulle leda till. Översättning: han fattade inte ett jota av den föreslagna dividendskattemodellen. Det enda han förstod var meningen ”De skattefria dividenderna ska avskaffas”. Det räckte, tills han fick en rejäl käftsmäll av sin egen okunskap.

Men vad kunde man nu egentligen förvänta sig från en statsvetarstudent som aldrig har gjort något annat än politik i hela sitt liv? Nej, då var nog Jutta Urpilainens groda ännu större. Inte för att hon skulle vara desto kunnigare än Paavo, för det är hon nog knappast, men hon är ändå finansminister, så hon borde åtminstone ha tillgång till kunnigare rådgivare.

Liksom flera andra förfasades Jutta över att det enligt det nya systemet vore möjligt för ”rika privatpersoner” att genom holdingbolag få dividender från börslistade bolag till en effektiv skattesats på 7,5 – 8 procent, medan vanliga dödliga skulle betala 30 procent på sina börsbolagsdividender. Detta var ju förstås höjden av alla orättvisor, men det finns ett litet ”men” här.

När den ”skattefria” dividenden från privata bolag kom under skarp kritik lät man antyda att i princip vilken företagare som helst kunde lyfta 90 000 euro skattefritt varje år, trots att det i själva verket rörde sig om en handfull av alla tiotusentals företagare i Finland. Men om det då var fråga om en handfull så är antalet privatpersoner som genom sina holdingbolag skulle ha kunnat lyfta börsdividender till 7 – 8 procents beskattning praktiskt taget noll. Det förutsätter nämligen att den dividend börsbolaget delar ut till holdingbolaget inte beskattas överhuvudtaget. Det i sin tur förutsätter att holdingbolaget äger minst 10 procent av börsbolaget. Det här är ingen hemlighet, utan är sedan ingången av 2005 stadgat i 6 a § 1 mom. 3 punkten näringsskattelagen. Det nämndes aldrig förstås. Varför förstöra en bra politisk propagandaslogan med något så tråkigt som fakta?

Men skärpt dividendskatt var ju inte det enda som presenterades. Enligt förslaget ska bolagsskatten sänkas till 20 procent. Både finansministern och arbetstagarorganisationerna förväntar sig att denna sänkning ska ha en dramatisk inverkan på sysselsättningen i Finland. Problemet är bara att bolagsskatten inte är rätt ställe att börja om det är sysselsättningen man vill ha upp, inte när förvärvsinkomstskatten och sociala avgifter gör att arbetsgivarens faktiska utgift kan vara mer än dubbelt högre än arbetstagarens nettolön. Inte när reglerna gör det nästan omöjligt att avskeda enskilda anställda. Inte när de anställda kan ”marschera ut” från arbetsplatsen hur som helst utan påföljder.

Alla sina komiska inlägg till trots är cirkusen runt regeringens skattereform tragisk. Den har med all önskvärd tydlighet visat att även de viktigaste besluten bygger på propaganda, desinformation och okunskap. Och även när politikerna medvetet ljuger så famlar de i mörker. Följden av detta är en reform som snabbt ersattes av en annan, en reform som är ett lika vanvettigt virrvarr som den hysteriska cirkus som ledde fram till reformen.