jump to navigation

Ett privat pensionssystem? maj 22, 2013

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner.
add a comment

Senaste kolumnen i ÅU, nummer 5 år 2013. Publicerad 22.5.2013.

För en tid sedan rapporterade YLE att de utbetalda pensionerna för första gången översteg de inbetalda premierna. Pensionsbolagen måste alltså börja använda det fonderade pensionskapitalet för att betala pensionerna. Att det här skulle hända var inbyggt i systemet, så någon överraskning är det inte. Frågan är nu hur man ska hantera det. Ett alternativ vore att gå över till ett helt privat, det vill säga icke lagstadgat, pensionssystem.

Det nuvarande systemet bygger på lagstadgad pensionsförsäkring. Varje arbetsgivare och arbetstagare är skyldiga att betala in en viss procent av lönen i pensionsavgift till ett pensionsförsäkringsbolag. Procentsatserna varierar, men de brukar röra sig kring 17 procent för arbetsgivaren och 5 procent för arbetstagaren. Totalt 22 procent alltså. För varje 100 euro du får i lön skall 22 euro betalas i pensionsavgift.  Det innebär en icke oansenlig extra kostnad för arbetsgivaren. Övergången till ett privat system skulle kunna gå till på följande sätt:

Alla som fortfarande förvärvsarbetar ges möjlighet att gå ut ur systemet, men på det villkor att alla premier han själv och hans arbetsgivare har betalat in blir kvar. Med andra ord skulle den som går ur ge upp rätten till de pengar som har betalats in för hans räkning. Valet skulle vara frivilligt men oåterkalleligt.

De som har gått ur systemet och de som väljer att aldrig gå in får fritt välja om de vill teckna privata pensionsförsäkringar, pensionsspara på något annat sätt eller inte spara alls om de inte vill göra det. Till skillnad från lagstadgade pensionsförsäkringar så fonderas de frivilliga försäkringarna i sin helhet åt förmånstagaren, de blandas inte ut med alla andras. Vid händelse av att pensionstagaren dör ärver familjen den avlidnes försäkring. Det ökar den kvarvarande partnerns och deras barns ekonomiska trygghet. Samma gäller givetvis annan typ av sparande också.

I och med att flera kommer att gå ut ur systemet och färre kommer överhuvudtaget att gå in blir pensionsbolagens framtida förbindelser färre. Då de inbetalda premierna hålls kvar i pensionsbolagen förbättras deras möjligheter att betala ut dagens pensionärers pensioner utan betydande nedjusteringar.

Reformen skulle också upphäva pensionsbolagens förbud mot att idka annan verksamhet än lagstadgad pensionsförsäkring. Med tanke på den samlade kunskap och erfarenhet som finns i pensionsbolagen torde de kunna konkurrera mycket effektivt på livförsäkrings- och förmögenhetsförvaltningsmarknaden.

I och med att den lagstadgade pensionsförsäkringen slopas slipper också staten den kroniska huvudvärk som detta åtagande orsakar. Detta torde möjliggöra kännbara nedskärningar inom de myndigheter som existerar enbart för att övervaka pensionsbolagen och pensionsförsäkringssystemet, vilket i sin tur skulle minska skattebetalarnas börda väsentligt.

Sist men sannerligen inte minst så skulle arbetsgivarens personalkostnader för att minska väsentligt, både i reda pengar och i minskad byråkrati som den lagstadgade pensionsförsäkringen ofrånkomligen vållar. De minskade utgifterna lösgör pengar till investeringar, nyanställningar och/eller löneförhöjningar. Arbetstagarna får mer pengar i handen och kan förfoga över sitt pensionssparande på ett sätt som möjliggör högre avkastning och större ekonomisk trygghet, både för arbetstagaren själv och för hans familj.

Jag utmanar var och en att hitta en part som inte skulle vinna på denna briljanta reform!

Annonser