jump to navigation

Företagarföraktet september 20, 2013

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner.
add a comment

Kolumn i ÅU, publicerad 20.9.2013

Nu har regeringen gett sitt tredje och sannolikt sista förslag till nya dividendskatteregler. Förslaget är inte bara ett uttryck för de negativa attityder som finns mot företagare, det visar också hur fullständigt frånskilda våra lagstiftare är från den verklighet som vi vanliga medborgare måste leva i.

I en artikel skrev Kauppalehti (29.8) att dividender nu kan beskattas på tre olika sätt:

  1. Lindrad kapitalskatt (högst 150,000 EUR och högst 8% av nettoförmögenheten)
  2. Lindrad och icke-lindrad kapitalskatt (Över 150,000 EUR men högst 8% av nettoförmögenheten)
  3. Både kapitalskatt och förvärvsinkomstskatt (över 8 procent av nettoförmögenheten)

Men det är faktiskt värre än så. På grund av den progressiva kapitalskatten kan varje alternativ delas i två underalternativ: kapitalinkomstdelen beskattas antingen i sin helhet med 30% eller delvis även med 32%. I alternativ 3 tillkommer även den progressiva förvärvsinkomstskatten. Och så var det där med att kapitalinkomstdelen är 85% skattepliktig till den del den överstiger 150,000 EUR, medan förvärvsinkomstdelen är 75% skattepliktig.

Syftet med ändringen är att skärpa dividendbeskattning, frågan är varför. Läser man vad finansministeriets arbetsgrupper skriver i sina redogörelser och reformförslag, eller lyssnar på Urpilainens retorik, eller utsätter sig för Helsingin Sanomats propaganda, får man ingen positiv bild av företagare. I stället problematiserar man skattefria eller skattelindrade dividender, eftersom företagare kan omvandla lön till lindrigare beskattad kapitalinkomst.

Låt vara att entreprenörerna har grundat sina företag i vilka de har satsat både egna och lånade pengar, burit all risk, jobbat utan övertidsersättning, sjunkpenning eller semester i vetskapen att de är de sista som får några pengar om det blir något över. Lönerna till anställda betalas först, sedan leverantörerna och finansiärerna. Först därefter kan företagaren ta ut några pengar. Det ska vi strunta i enligt hela det politiska och byråkratiska etablissemanget, ansenlig andel av intelligentian och tydligen en hel del av väljarna

Det vi ska fokusera på är att företagare ibland tar ut dividend i stället för lön och att de på så sätt ibland kan uppnå lindrigare beskattning. Det är det som är det viktiga. Inte det faktum att det är företagarna som betalar de löner vars beskattning finansierar välfärdssamhället (5,3 miljarder), som genom sin omsättning genererar statens momsintäkter (17 miljarder) och som förstås betalar bolagsskatten (2,4 miljarder). Därtill kan läggas acciserna (6,9 miljarder). Siffrorna är tagna från statens egen budget för 2014 och inkluderar alltså inte skatterna som betalas till kommunen.

Inte nog med det. I samtliga fall är det företagarna som sköter om skatteuppbörden. Det innehåller och betalar in sina anställdas och sina bolags förskottsskatter. Det är företagen som uppbär, deklarerar och betalar momsen, det samma gäller för acciserna. Staten behöver inte göra något själv, bara tacka och ta emot. Fast tacka gör staten förstås inte.

Om vi ska ha något som helst hopp om att kunna behålla ens en del av den välfärd och höga levnadsstandard som vi har vant oss med måste vi radikalt ändra vår inställning till företagare och företagande. För vem vill starta eget eller ta över ett existerande företag när man hela tiden svartmålas av både pressen och politiker och straffas med ständigt ändrande och ständigt strängare skatter? Inte många. Och vem är det då som ska skapa framtidens jobb?