jump to navigation

Om att organisera samhället oktober 22, 2013

Posted by Kaj Grüssner in Kolumner.
add a comment

Kolumn i ÅU, publicerad 22.10.2013.

Den här månadens stora nyhet har förstås varit den så kallade ”government shutdown” i USA. Att påstå att den amerikanska regeringen skulle ha stängt ner är förstås en enorm överdrift. Endast 17% av de anställda fick en retroaktivt betald semester. Ironiskt nog verkar det som att den federala regeringen nästan har spenderat mer pengar på att hålla parker och oceaner stängda än när allt var öppet, vilket säger en del hur staten på riktigt fungerar.

Det finns ett antal saker man kan lära sig av den här historien. Lärdomar kan också hittas i Detroit, där det offentliga på riktigt har brakat ihop. Lärdomarna har att göra med hur samhällen och samhällsfunktioner kan organiseras.

Till att börja med kan det konstateras att allt som staten sköter både har och kan skötas av den privata sektorn, med undantag för invasion och fullskaliga krig. Både utbildning och sjukvård har historiskt tillhandahållits av privata organisationer, i synnerhet kyrkliga sådana. Ofta har det också varit fråga om lokala initiativ, byn har gått ihop för att se till att barnen får någon sorts utbildning. Privata skolor och sjukhus finns det många av än idag och tenderar att vara långt bättre än sina offentliga motsvarigheter.

Samma sak gäller vägar. Den berömde amerikanske entreprenören James J. Hill byggde en transkontinental järnväg helt med privata pengar. Och i stället för att med arméns hjälp massakrera de indianer över vars land han ville bygga så handlade han med dem. Han köpte rätten att dra järnväg över deras marker. År 1893, när samtliga subventionerade järnvägslinjer gick i konkurs gjorde Hill en god vinst. Det finns tusentals kilometer privata vägar och järnvägar, vilka med sin blotta existens bevisar att byggandet av infrastruktur inte kräver statligt ingripande.

Faktum är att infrastrukturen är ett typexempel på när staten tränger ut privata alternativ. När USA:s interstate highway system byggdes på 1950-talet var det inte för att förse civilsamhället med bra vägar utan för att underlätta truppförflyttningar. En av följderna var att järnvägarna fick mindre utrymme, vilket i sin tur hade stor inverkan på godstransport. I stället för att transportera gods med tåg trängs stora långtradare med små personbilar på landsvägarna. Det skulle vara bättre och framför allt säkrare att sköta de långa bulktransporterna med tåg och de kortare detaljtransporterna med lastbil, men på grund av landsvägsnätet finns det inte tillräckligt med järnväg.

En annan följd av att vägarna byggdes för armén är förstås att det finns för mycket väg i glestbefolkade områden och för litet i tätbebyggda, vilket demonstreras av de nästan perfekta men mestadels tomma vägarna i New England och de fallfärdiga, trafikstockade vägarna i Kalifornien.

Till och med rättsväsendet var länge i privat regi, framför allt vad gäller lokala dispyter, medan den internationella handelsrätten och sjörätten har nästan helt och hållet skapats av privata marknadsaktörer. Dagens lagar är föga mer än kodifiering av den praxis som uppstod över tid inom den internationella handeln. Och än idag anlitas privata skiljedomstolar för att lösa tvister.

Det här är värt att hålla i minnet när man funderar på hur man bäst löser komplexa samhällsfrågor. Oberoende av hur man väljer att organisera något så är det människor som står för utförandet. Att förstatliga en samhällsfunktion är bara ett alternativ. Det är aldrig det enda alternativet och sällan, om någonsin, det bästa alternativet.

Annonser