jump to navigation

Ankarloo: inget samband mellan frihet och välstånd april 11, 2009

Posted by Fredrik Gustafsson in Bokrecensioner.
add a comment

I kapitel tre av sin bok Marknadsmyter försöker Daniel Ankarloo bevisa att det inte finns något samband mellan ekonomisk frihet och välstånd (BNP/capita). Han gör detta genom att undersöka om det finns någon korrelation (som han kan upptäcka med blotta ögat!) mellan ekonomisk frihet och BNP i 24 OECD-länder.

Kriteriet Ankarloo använder för att välja länder som ska ingå i hans lilla undersökning är att de har uppnått ett högt välstånd (han väljer bort de andra med någon krystad förklaring att de inte är jämförbara). Resultatet av undersökningen är sedan att det inte finns något samband mellan frihet och välstånd (eftersom alla dessa länder har uppnått ett högt välstånd). Är någon överraskad?

Det finns mängder med mycket stora studier på detta område som använder sig av tillförlitliga mått på ekonomisk frihet och inkluderar hundratals länder över tid. Resultatet av dessa studier är entydigt: det finns ett starkt samband mellan ekonomisk frihet och välstånd, speciellt en tryggad privat äganderätt. Ekonomisk frihet kan förklara varför vissa länder har haft en snabbare ekonomisk tillväxt än andra, vilket jag till exempel noterar här.

Ankarloo: Marknader gör ingen nytta april 11, 2009

Posted by Fredrik Gustafsson in Bokrecensioner.
add a comment

Jag fortsätter här min genomläsning av Daniel Ankarloos Marknadsmyter. Jag har knappt hunnit öppna kapitel två innan konstigheterna igen börjar hagla. Ankarloo börjar med att konstatera att alla (affärsmän, politiker och ekonomer) börjat samlas kring idén att goda institutioner och en effektiv stat behövs för att marknaden ska kunna fungera. Detta, anser han, bevisar att marknaden behöver statlig styrning för att fungera. Det vill säga, för att frivilligt byte av varor och tjänster ska fungera behövs våld och tvång.

Det riktigt konstiga är emellertid vilka slutsatser han dra av detta. Känn på detta resonemang:

Om marknaden inte är en integrerad institution i samhället, utan snarare en som behöver integration från andra institutioner för att fungera, vilken nytta gör då marknaden? Om marknaden inte stöttar samhället utan istället behöver stöd från samhällets institutioner, varför ska dessa institutioner understöda just marknadskapitalismen…

Jag blir helt stum när jag läser detta. Menar han på allvar att det frivilliga utbytet av varor och tjänster inte gör någon nytta alls? Och vad menar han med att samhällets institutioner skulle sluta stöda marknaden? Ja, han kan knappast mena att staten skulle sluta beskatta livet ur dem som idkar frivilligt byte av varor och tjänster. Det enda han kan mena är att staten skulle sluta skydda rätten till liv, egendom och frihet (i den mån den ens gör det i dag). Mördare, bedragare och tjuvar skulle helt enkelt få löpa amok och omöjliggöra, eller i alla fall försvåra, alla marknadstransaktioner.

Det skrämmande är att det antagligen inte är detta han menar. När en socialist talar om att staten stöder något menar de vanligtvis att staten inte förbjuder något och krossar det med våld. Att endast tillåta att frivilligt utbyte av varor och tjänster äger rum är enligt socialisten att stöda dem.

Faktum är att marknader inte behöver staten för att existera. Det spelar ingen roll hur mycket staten försöker: den kan använda hur mycket våld den vill och fängsla hur många den vill, människor slutar aldrig idka frivilligt utbyte av varor och tjänster med varandra. Stalin skulle ha kunnat skicka hela befolkningen till Gulag, det skulle bara ha inneburit att de, i hemlighet, bytt varor och tjänster med varandra innanför murarna.

En marknadsekonomi behöver vissa institutioner för att fungera väl: mer specifikt måste det finnas en respekt för alla människors rätt till privat egendom och frihet (och viktigast här är att människor helt enkelt anser att det är fel att stjäla, bedra, kidnappa, mörda och så vidare). Att för den sakens skull kalla frivilliga transaktioner för en slags parasit som utnyttjar, men inte ger något tillbaka till, respekten för egendom, liv oh frihet är ungefär så konstigt ett resonemang kan bli.

Ankarloo tycks mena att en uppsättning åsikter borde bli sårade av en uppsättning händelser. Att den del av mig som anser att det är fel att stjäla bör bli avundsjuk på en annan del av mig som idkar frivilligt byte eftersom frivilligt byte inte kan existera om jag inte anser andras liv och egendom vara värt ett piss. Därför bör jag sluta stöda frivilligt utbyte och i stället börja stjäla, tvinga och bedra. Det han förstås missar är att den relevanta frågan i sammanhanget är på vilket sätt och om både marknaden och dessa institutioner gynnar (antingen direkt eller indirekt) människans liv och välbefinnande på denna jord.  

Jag vet att poängen säkert redan är i hamn, men jag måste ta ett exempel till. Om Ankarloo skulle använda samma resonemang på sitt eget liv skulle det antagligen se ut så här.

Nu står man här igen och ska borsta tänderna. Men väna nu. Utan tandborstning klarar sig inte mina tänder. De måste ha stöd av tandborstningen för att hålla sig hela och friska och därmed kunna fungera. Men på vilket sätt stöder mina tänder tandborstningen? Inte alls! Varför ska därför tandborstningen fortsätta understöda mina tänder när den inte får något tillbaka. Vansinne!

Nyliberala marknadsmyter januari 6, 2009

Posted by Kaj Grüssner in Bokrecensioner.
add a comment

Under mellandagarna läste jag igenom Daniel Ankarloos ”Marknadsmyter – en kritisk granskning av nyliberala påståenden”. Ankarloo är filosofiedoktor i ekonomisk historia och lektor i socialt arbete med inrikning socialpolitik vid Malmö högskola och har skrivit en bok som ”avslöjar” olika ”nyliberala myter” som tydligen dominerar den eknomiska debatten. Enligt Ankarloo så präglas debatten av vissa nyliberala sanningar som är bortom kritik, ett intressant påstående med tanke på hur t.ex. Ron Paul hölls i skymundan under primärvalen.

Boken säger sig alltså kritisera nyliberalismen, marknads- eller världskapitalismen och marknaden överlag. Det gör han inte. Vad han gör är att han klumpar ihop korporativism, neoklassisim, klassisk liberalism och den österrikiska skolan till ett och samma och kallar det för nyliberalism och nyliberal ekonomisk teori. Problemet är att han nästan helt ignorerar den klassiska liberalismen och framför allt den österrikiska skolan. I stället skriver han långa kapitel om hur ohistorisk och asocial den neoklassisistiska jämviktsteorin är och därför inte duger till att förklara hur verkligheten verkligen fungerar, varför teorin inte bara är bristfällig, utan också irrelevant. Det är ett uttryck han tycker om och använder ofta, den nyliberala teorin är irrelevant. På sina ställen talar han faktiskt om sakens rätta namn, det vill säga neoklassisim och dess jämviktsteori, men alltid i kontexten att det är nyliberal ekonomisk teori.

Det lilla stycke han ägnar åt den nyösterrikiska marknadsteorin och dess idéer om kulturell evolution och den spontana ordningen, präglas av förundran och oförståelse. Han förstår inte vad österrikarna egentligen talar om, så han kan inte heller kritisera den på samma sätt han kritiserar neoklassisismen. Därför nöjer hans sig med att bara avfärda den för det kan ju inte funka på det sättet och det lämnar en massa frågor obesvarade. Givetvis lämnas inga frågor obesvarade, det är bara det att Ankarloo inte förstår svaren, han förstår inte teorin. Det är heller inte så konstigt, eftersom han överhuvudtaget är så okunning om den österrikiska skolan.

Hans okunskap illustreras av hur han talar om den nyösterrikiska skolan och upphöjer den kultförklarade Friedrich von Hayek till skolans frontfigur. Det förklaras sannolikt av att Hayek är mest känd bland mainstreamare, men då man talar om kultförklarade frontfigurer talar man om hur likatänkare, alltså hur andra österrikare och klassiska liberaler ser honom. Som ekonom var han givetvis briljant, men hans expertis låg inom penningteorins område vilket har mycket litet med de teorier som Ankarloo talar om att göra. Som filosof kommer han långt ner på listan. Den österrikiska skolans frontfigurer, om man vill tala om sådana, är Ludwig von Mises och Murray Rothbard. Dock bör det påpekas att den österrikiska skolan inte gärna ägnar sig åt persondyrkande på det sätt som Keynesianister och Marxister gör.

En annan sak som drar ner kvalitén på boken är det faktum att Ankarloo inte riktigt definierar nyliberalism. Han tar några lösryckta fraser här och där, som begränsad stat och fri marknad och frihandel, men tycks ha en väldigt dimmig bild av vad detta innebär. Till exempel tycks han tro att det har rått frihandel i världen de senaste 30 åren och att Bushadministrationen på något sätt är kännetecknande för världskapitalismen. Han namnger ingen av de författare och filosofer som utformat den klassiska liberalismen. Inte ett ord om vad Mises, Bastiat eller Jefferson skrivit och sagt.

Det där med världs- eller marknadskapitalism är något som han inte heller definierar trots att han använder orden hela boken igenom. Allt som sker i världen idag är världskapitalism, alla länders ekonomiska system grundar sig på världskapitalism, är världskapitalism. Åtminstone är det den bild man får då man läser boken. Begreppet kan alltså inrymma precis vad som helst, både den nordiska socialdemokratiska modellen och den amerikanska korporativistiska modellen, plus den fria marknadskapitalismen som österrikare och klassiska liberaler förespråkar. Just det här ihopklumpande av totalt olika fenomen till ett och samma är kännetecknande för hela boken, och är i mina ögon föga mer än intellektuell ohederlighet kombinerat med okunskap.

Jag kan inte låta bli att tänka på Johan Norbergs recension av Naomi Kleins ”The Shock Doctrine” och hans omdömen om den boken. Han kunde lika gärna ha talat om Ankarloos bok. Faktum är att han nog kommer att göra det också, eftersom Ankarloo ägnar långa stycken åt att kritisera Norbergs rapport om ekonomisk utveckling de senaste 40 åren, som han skrev tillsammans med Globaliseringsrådet. Det skall bli kul att se vad Norberg har att säga om den här boken och Ankarloos kritik.

Jag har själv skickat ett rätt långt mail till Ankarloo i vilket jag påpekar vissa brister och felaktigheter i hans bok. Mailet kan läsas här. 

En till recension januari 5, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Bokrecensioner.
add a comment

Har skrivit ytterligare en recension av en synnerligen dålig bok.