jump to navigation

Det politiska spelet som aldrig tar slut augusti 8, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Byråkrati, Handel, Politik och samhälle.
add a comment

Vår finansminister Jyrki Katainen vill slopa förbudet mot söndagsöppet för stora butiker. I Finland är det nämligen bara närbutiker som får ha öppet på söndagar. Hur det överhuvudtaget kan vara reglerat när och hur en butiksägare får betjäna sina kunder är förstås fullständigt obegripligt, men så har det i alla fall varit är fortfarande. Som vanligt har denna slice av fascism motiverats av behovet att skydda någon, i det här fallet arbetarna. Dessa behövde tydligen statens skydd mot de stora varuhusen som girigt nog ville sälja sina varor även på söndagar. Lyckligtvis satte staten stopp för detta så att arbetarna inte måste jobba på söndagar. Att det skulle vara småbutikerna, dvs alla k-butiker, s-butiker och liknande som lobbat fram och framför allt lobbat kvar denna oacceptabla kräkning, är det nog ingen som vågar säga högt.

Hursomhelst vill alltså Katainen slopa denna orimliga lag, men arbetsminister Tanja Cronberg är föga överraskande inte särskilt pigg på idén. I Hbl säger hon att

För närvarande utreder vi olika frågor gällande handeln varav söndagsöppet är en. Utgångsläget är att vi vill varken skärpa eller luckra upp de nuvarande reglerna. Vi vill utreda vilka effekter en ändring i till exempel öppethållningstiderna skulle föra med sig och göra ett beslut därefter

Hon vill alltså varken luckra upp eller skärpa de nuvarande reglerna. Hur i hela fridens namn kan man ha det som utgångspunkt? Översatt till ren svenska säger hon ”utgångsläget är att vi bibehåller status quo”. Okej, hon vill inte ändra på något, men ändå skall det tillsättas utredningar som skall forska fram vad eventuella ändringar, som hon alltså inte ämnar genomföra, skulle ha för effekt. Snacka om att skapa onödigt jobb, för att inte tala om slöseri med skattepengar. Vad månne händer om man liberaliserar lagstiftningen? Jo, konkurrensen ökar då småbutikernas söndagsmonopol slopas. Det borde väl vara välkommet, inte minst med tanke på att k- och s-kedjornas dominerande marknadsställning varit föremål för mycket diskussion på senare tid. Cronberg säger dock att det är klart att reglerna om söndagsöppet måste klarläggas, eftersom det står i regeringsprogrammet. Vad ordet ”klarlägga” betyder vet hon dock inte ännu. Man blir ju mållös. Det här är alltså vår arbetsminister.

Ännu mindre överraskande är handels- och industriminister Mauri Pekkarinens motstånd mot liberalisering. Det är alltså samma minister som vill införa windfall taxes på energibolagens ”oförtjänta” vinster. Vad som menas med oförtjänta vinster är det ingen som vet, men antagningsvis har det att göra med de stora euromässiga vinster som energibolagen gjort tack vare det höga oljepriset. Att det största energibolaget (Fortum) är statligt gör ju saken lite pikant, för att inte tala om att energimarknaden överhuvudtaget är en överreglerad, skyddad kartell som till största del består av offentligtägda bolag. Där har vi alltså vår handels- och industriminister.

Vår statsminister då? Jo, han har skapat rubriker med sitt förslag att införa borgmästarval i kommunerna för att öka intresset för kommunalpolitik. Exakt vad det skulle leda till är givetvis oklart, som alla politiska förslag, men sannolikt skulle det leda till att kommundirektörerna, som alltså är tjänstemän som väljs av kommunfullmäktige, får stiga åt sidan. Tjänstemannakåren har protesterat högljutt mot förslaget, vilket man kan förstå, eftersom de riskerar att förlora sina jobb. Men statsministern håller fast vid att idén är god, eftersom kommuninvånarna bör ha direkt kontroll över vem som styr och ställer över dem. Statsministern (politiker) vill alltså byta ut kommundirektören (tjänsteman) mot en borgmästare (politiker), något som yrkeskåren (tjänstemän) motsätter sig. Är det inte underbart? Nu skall man alltså lösa problemen i kommunerna genom att byta ut tjänstemän mot politiker, vilket har lett till att politikerna och tjänstemännen har hamnat i luven på varandra. Och det här var alltså tänkt till att göra allvar av den fars som nu är kommunalpolitik. Det tar aldrig slut…aldrig någonsin.

”Hjältarna” i demokratins tjänst april 1, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Byråkrati.
83 comments

Nya Åland har inlett en fullkomligt bisarr serie där man publicerar listor på de cirka 1300 personer som innehar politiska uppdrag på Åland. Grundpremissen är att dessa är vårat samhälles hjältar och att de förtjänar att hyllas och nämnas med namn i tidningen. I dagens tidning ägnar man även ledarspalten åt denna serie:

Det skall erkännas att vi tänkte på hjältar av James Bond-kalibern då namnet på artikelserien kläcktes. För det ligger något av hjältemod över de som på sin fritid sitter på ofta timslånga möten för att fatta beslut om asfalteringar, nybyggnader och dagisavgifter. Många är dessutom aktiva i flera nämnder och aktiverar sig på alla tänkbara sätt för att besluten i närmiljön skall vara så förståndiga som möjligt.

Är dessa dryga tusentalet personer verkligen hjältar? Vari ligger det hjältemodiga att spendera sina kvällar med att lägga sig i vilken färg på huset folk vill ha, vad de får göra på sin egendom och spendera deras pengar åt dem? Skulle det inte vara mer hjältemodigt att verkligen producera något som folk vill ha? Skulle det förståndiga inte vara att bara lämna folk i fred, och inte spendera sina lediga kvällar med att detaljreglera folks liv?

Ledaren kritiserar visserligen demokratin för att vara ineffektiv, men missar helt målet. Betrakta till exempel följande citat: ”Utgångspunkten med demokrati är att alla vill olika saker, därför skall så många som möjligt, som var och en ser saken ur olika synvinklar, få vara med och bestämma.” Den korrekta versionen av denna mening skulle förstås vara: ”Utgångspunkten med demokrati är att alla vill olika saker, därför skall vi inte låta folk leva som de vill, utan bestämma allt genom politiska val och beslut och tvinga alla människor in i ett samhälle som lämnar väldigt lite rum för vad individen vill och önskar”.