jump to navigation

Elspardagen 2.0: uppföljning mars 19, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
3 comments

Som jag tidigare berättat gick det för någon vecka sedan ut ett påbud till alla hushåll på Åland spara så mycket el som möjligt den 5 mars. Resultatet är nu klart, och inte nog med att man inte kunde observera en minskad elförbrukning, förbrukningen var dessutom två procent högre än normalt. Så att skicka ut den aktuella samhällsinformationen i flerfärg till alla hushåll på hela Åland var med andra ord en lika lysande investering man hade kunnat tro. Tur att det bara rörde sig om skattepengar som våra politiker plockar från ett magiskt pengaträd i Rangsböle. Det skulle ju ha varit förjävligt om det rörde sig om våra pengar.

Annonser

Het fråga januari 14, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
add a comment

Har haft examination med mina studenter i Lund hela morgonen där de har fått resonera muntligt kring det de skrivit på hemtentan. Mot slutet av det första passet kom vi in på klimatfrågan. Bland annat rörde diskussionen huruvida vi kan ana en trend där de mest lönsamma företagen är mest pådrivande i klimatfrågan för att helt enkelt slå ut mindre lönsamma konkurrenter som inte skulle klara av strängare klimatlagstiftning. Ungefär på samma sätt de mest framgångsrika företagen, då det begav sig, drev igenom förbudet mot barnarbetskraft som ett sätt att slå ut konkurrenter som baserade sin produktion på billig arbetskraft och inte ny teknologi. Jag blev även lite förvånad över att så många av studenterna helt och hållet tvivlade på att människan har speciellt stor påverkan på klimatet. Hursomhelst var det en intressant diskussion.

Detta med valfrihet december 19, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
17 comments

Att detta med vad valfrihet egentligen innebär skall vara så svårt. Valfrihet är när man tillåts göra sina val utan någon annan, medelst tvång, försöker styra ens val. Detta bör inte förväxlas med hur många valmöjligheter man råkar ha. Gång på gång verkar dock folk tro att valfriheten ökar när antalet valmöjligheter ökar. Senast i raden är Anders Gustafsson som verkar tro att valfriheten ökar om alla, genom statligt tvång, ges möjlighet att välja kollektivtrafik framför bilen.

Det roliga i Anders Gustafssons insändare är att han är en sanning på spåren när han diskuterar vad rättvisa är för något:

[Petri Carlsson] har helt rätt i att vi alla betalar de 0,6 procent av stadens budget som stadsbussen kostar. Även de som aldrig åker buss. På samma sätt betalar de utan barn för våra barns dagvård, tandvård och skolgång. I rättvisans namn borde väl barnlösa inte behöva betala? Varför ska en fotgängare eller cyklist betala för vägunderhåll? Och framförallt varför ska de utan bil betala för nedsmutsning och samhällets kostnader för trafikolyckor?

Svaret är självfallet att inget av det som Anders nämner är speciellt rättvist. Dock, istället för att bara försöka kompensera för en orättvisa med en annan, anser jag att vi bör skapa ett verkligt rättvist samhälle, där alla helt enkelt betalar för det som de använder och de resurser de tar i anspråk. Om då verkligen kollektivtrafik är så samhällsekonomiskt lönsamt som Anders vill få det till, jag då kommer marknaden att se till att den konkurrerar ut biltrafiken per automatik.

Miljöfascism november 29, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
1 comment so far

Äntligen har jag hittat en sida som drar miljörelsen till sin yttersta konsekvens och på ett tydligt sätt illusterar hur fel ute hela miljöröelsen är. Låt mig presentera: rörelsen för mänsklighetens frivilliga utdöende. Sidan är hur rolig som helst. Den förklarar grundligt varför mänsklighetens utdöende är den enda lösningen på våra miljöproblem, till exempel den gloabala uppvärmningen och uttömmandet av naturresurserna. Den innehåller även bland annat hur många argument som helst för varför man ska låta bli att skaffa barn och på så sätt rädda planeten från människan.

De flesta inser nog att detta är ett rätt vansinnigt förslag. Och varför är det vansinnigt? Jo, om mänskligheten dör ut, vad är då vitsen med att rädda miljön. Om alla är döda och begravda finns det ingen som längre har någon nytta av en ren och välmående natur och alla de naturresurser som finns kvar. Så fort man inser denna enkla lilla sanning inser man genast vad som är fel med hela miljörörselsen. Att miljön inte har ett värde i sig, utan att en ren miljö och bibehållna naturresurser har ett värde därför att de har ett värde för människor.

Detta borde vara en självklar sanning. En ren miljö är endast något värdefullt i den mening att människor värderar en ren miljö ganska högt. Det är därför liberalismen är den humanistiska ideologin: den ser människan och hennes lycka som ett mål i sig. Av denna anledning får vi aldrig sätta miljön framför människan. Om vi värderar vår konsumtion högre än en ren miljö, då finns det ingen logik i att tvinga folk att avstå från det värde som deras konsumtion skänker dem till förmån för något, en ren miljö, som de värderar mindre.

Till sist måste jag tillägga att jag hittade denna sida två dagar innan skolmassakern i Finland, där gärningsmannen var någon form av miljöfascist vars mål var en ofrivillig utrotning av människorasen. Synd att inte han hade läst en bloggpost som denna innan han beslutade sig för att begå vansinnesdådet. Knappast skulle det ha hjälpt, men man kan aldrig vara säker.

Rätten att släppa ut september 18, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
11 comments

Torbjörn Eliasson har skrivit en ganska konstig insändare i dagens Ålandstidning. Jag citerar:

Det hördes bra när Danne Sundman förklarade att partiet hade köpt så kallade utsläppsrätter för att med gott samvete köra kors och tvärs över Åland på sin valturné. Men är de bättre än oss i centern för det, funderade jag? Nej…Ålands natur skitas ju ner lika mycket ändå, kanske mer när de köpt sig rätten och inte åker omkring med dåligt samvete. Utsläppsrätterna minskar ju inte avgaserna även om de kanske vill att folk ska tro det!

Jag tror helt enkelt inte Torbjörn riktigt har förstått hur utsläppsrätter fungerar. Det fina med utsläppsrättigheter är att man har satt ett tak för hur som totalt sätt får släppas ut. Säg 100 ton utsläpp. Sedan säljer man rättigheter för att släppa ut en viss andel av denna totala mängd. Detta betyder att oavsett vem som köper rättigheterna kommer det att släppas ut max 100 ton. Om någon väljer att inte utnyttja de utsläppsrätter de köpt blir de totala utsläppen mindre än det politiskt satta maximum.

Om jag köper rätten att släppa ut 10 ton, och beslutar att inte använda mig av denna rättighet, kommer de totala utsläppen att bli 90 ton, givet att alla andra utnyttjar sina utsläppsrätter till max. Det är detta obs har gjort. Man har därmed genom sitt köp av utsläppsrättigheter sett till att dessa rättigheter inte kommer att användas och försvinna från marknaden. Detta innebär att de totala utsläppen minskar. Så ja, lite beroende på hur mycket utsläpssrätter de köpt förstås, obs kan köra runt Åland i sin valbuss med ganska gott samvete. Godare än centern i alla fall.

Människan versus miljön juni 18, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
5 comments

Miljörörelsen tenderar ofta att gå helt överstyr när den sätter miljön framför människan. Det vill säga, att ”rädda” miljön från oss människor blir viktigare än att rädda oss människor från miljön eller från varandra. Till exempel vill de flesta miljövänner minimera den långväga handeln, även om detta innebär att tusentals människor riskerar att svälta ihjäl om de inte får exportera sina produkter till oss.

Ett annat exempel på detta tankesätt är subventioneringen av miljöbilar. Att miljöbilarna som ofta är små erbjuder ett otroligt mycket sämre skydd för passagerarna än de flesta större vanliga bilar är ingen nyhet. I en debattartikel i DN lyfter NTF och Folksam fram i vilka avseenden dessa typer av bilar brister säkerhetsmässigt.

Bland annat konstaterar artikeln att cirka hälften av de testade miljöbilarna inte lever upp till ”acceptabla säkerhetskrav”. Bland annat har de brister i antisladdsystem, bältespåminnare samt testresultat i frontal- och sidokollisioner. Detta betyder att den svenska staten idag subventionerar osäkra bilar på säkra bilars bekostnad. Som författarna konstaterar motverkar skattesystemet i Sverige en höjning av säkerheten på ytterligare ett sätt, nämligen det faktum att skattemodellen för tjänstebilar räknar säkerhetsutrustning som extra tillbehör, som därmed beläggs med extra skatt.

För mig innebär detta höjden av galenskap: både vad gäller statens och de som köper dessa bilars agerande. Jag förstår inte hur man kan sätta miljön framför sin egen och sina nära och käras säkerhet. Om man nu inför någon form av stöd för miljöbilar på Åland hoppas jag innerligt att man endast betalar ut subventioner till miljöbilar som fått fem stjärnor i Euroncap, vilket artikelförfattarna även föreslår, eller som bedöms säkra enligt några andra kriterier.

Avgiftsfri buss: en hälsofara juni 17, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö, Skatter.
4 comments

I en post som sammanfattar en dag av kampanjarbete på fel sida av stan berättar Andrew att han blev överraskad över det stora stödet för den tvångsfinansierade, avgiftsfria stadsbussen, en sak som även han stöder. Varför han är för en lösning där alla tvingas betala för bussen oavsett om de nyttjar den eller inte talar han inte om. Personligen är jag bestämt emot den skattefinasierade avgiftsfria bussen.

Andrew skriver att antalet passagerare har tredubblats sedan avgiftsfri buss infördes, vilket han ser som en framgång. Min gissning är dock inte att bilåkandet har minskat lika mycket. Snarare är det så att bussen i första hand konkurrerar med gång- och cykeltrafik. När man ändå måste betala för bussen via skattsedeln, är det lika bra att undvika promenera eller ta cykeln. Som bilist kan jag dock vittna om att det aldrig skulle falla mig in att lämna bilen och ta bussen istället. Om något leder denna tvångslösning till större ohälsa och fetma, speciell bland unga, utan att ha någon speciellt märkbar effekt på miljön.

Tvångsfinasierad lantbuss maj 28, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
6 comments

I en insändare i dagens tidning argumenterar Gard Larpes för att tvångsfinansierad landsortsbuss skall införas. Han motiverar detta med att hävda följande:

Mariehamnsliberalernas genomdrivna ”gratis stadsbuss”-initiativ har […] ökat på bussåkandet och minskat på bilismen inom stan.

Jag är emot Larpes förslag av flera olika skäl. För det första är det väldigt dyrt. För det andra är det inte ens säkert till att det leder till mindre koldioxidutsläpp. Jag är inte alls så säker på att, som Larpes hävdar, den tvångsfinansierade stadsbussen har lett till mindre bilkörning.

Bilister väldig prisokänsliga. Om priset på bensin går upp eller priset på alternativa transportsätt (till exempel buss) går ner, leder detta inte till mindre bilkörning. En skattehöjning på bensin kan dock leda till att folk köper bensinsnålare bilar. En sänkning av priset på alternativa transportsätt har inte ens denna effekt.

Jag tror istället att en tvångsfinansierad buss skulle leda till mera utsläpp. De som kör bil kommer att fortsätta med detta, trots att det nu bli billigare att åka buss (eftersom de som åker bil måste betala för både bil- och bussfärden!). Dessutom kommer folk som vanligtvis inte ger sig ut på landet nu att börja åka buss, vilket gör att man måste öka antalet avgångar, vilket leder till mer utsläpp.

Ålborgåtagandena innebär en socialdemokratisk politik mars 30, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Miljö.
5 comments

Noterade i torsdagens Ålandstidning att Mariehamn numera återfinns i samma miljöklass som Wien och Paris i och med att stadsstyrelsen, där Anneli Ahlgren (fs) höll i pennan, har undertecknat de så kallade Ålborgåtagandena.

Vad har då Mariehamns stad åtagit sig? Jo, förutom att man gått med på att förbättra miljön på olika sätt och att minska fattigdomen, har man även gått med på att säkra tillgången till offentlig service, utbildning, kulturell verksamhet och även boende, samt att verka för en ökad jämställdhet.

Förutom att man kan undra vad dessa åtaganden överhuvudtaget har med miljö att göra, kan man även undra varför en representant Frisinnad Samverkan, som skall låtsas vara ett borgerligt parti, undertecknar detta dokument, som mer eller mindre innebär att Mariehamn går med på att föra en socialdemokratisk vänsterpolitik.

Det är förstås inget fel på åtagandena i sig: det går att säkra tillgången till vård, skola, omsorg, kultur och bostäder utan att det offentliga nödvändigtvis skall producera dessa, och på så sätt konkurrera ut privata företag. Och det går även att verka för en ökad jämställdhet utan att införa kvotering i bolagsstyrelser och tvinga föräldrar att ta ut lika mycket i föräldraledighet.

Andemeningen i åtagandet är dock att detta skall åstadkommas med en traditionell socialdemokratisk vänsterpolitik (bland annat klargörs det att det är ”offentlig service” som skall säkras), och då kan man verkligen undra varför en frisinnad håller i pennan.

Publicerad i Tidningen Åland 3.4

Rond två i kampanjen mot palmolja februari 6, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Miljö.
2 comments

På senare tid har palmolja, en olja som framställs framförallt i Indonesien och Malaysia, utsatts för väldigt mycket kritik. Senast i gårdagens Svenska Dagbladet varnas det för att den ökande importen av palmolja till Sverige bland annat är ett hot de sista regnskogarna i Malaysia och Indonesien och de otaliga utrotningshotade och unika arter som lever där. Bland annat hänvisar artikeln till en rapport framtagen av den amerikanska lobbygruppen Center for Science in the Public Interest (CSPI) som pekar på vilka arter som hotas av utrotning som en följd av palmoljeodlingens utbredning, och som uppmanar konsumenter och regeringar att välja bort palmolja.

Jag är säker på att alla som oroar sig över regnskogen på Borneo och Sumatra menar väl. Vad de dock är lyckligt ovetande om är att de dragits in i den andra ronden av ett PR-krig mellan Malaysisk palmolja och amerikansk sojabönsolja, som pågått med varierande intensitet sedan mitten av 1980-talet. Bakgrunden är denna. Under 1980-talet expanderade framförallt den Malaysiska palmoljeexporten oerhört, och började snabbt ta marknadsandelar från de amerikanska sojabösodlarna. Under detta årtionde halverades till exempel den amerikanska exporten av sojabönsolja samtidigt som den malaysiska exporten av palmolja fördubblades.

Som ett svar på detta sjösatte parhästarna CSPI och The American Soybean Association (ASA) en väldigt hätsk kampanj riktad mot ”tropiska fetter”, det vill säga palm- och kokosnötsolja. Man började trumma ut budskapet att palmolja var ett mättat fett som orsakade olika hjärt- och kärlsjukdomar, trots att det inte fanns några bevis för detta. Man vände sig senare bland annat till kongressledamoten Dan Glickman—som idag är ordförande för intressegruppen The Motion Picture Association of America som jagar piratkopierare världen över⎯som lade fram den så kallade Tropical Oils Labelling Bill inför den amerikanska kongressen. Lagförslaget krävde att alla varudeklarationer måste upplysa konsumenten om produkten innehöll palmolja och att denna var ett mättat fett. Man använde också olika knep för att piska upp stämningen i de egna leden. Till exempel spred man en broschyr bland de amerikanska sojabönderna där man kunde se en kraftig, vit man, klädd i en vit kostym med en cigarr och en drink i handen, sittandes bekvämt tillbakalutad i en rottingstol, med ett överlägset leende på läpparna. Bredvid sig hade han en stor tunna med palmolja. Bildtexten löd, ”Detta är mannen som kommer att försätta dig i konkurs”.

Den riktiga skadan tillfogades dock palmolja då en miljonär vid namn Phil Sokolof, som tidigare i livet drabbats av en hjärtinfarkt, beslöt sig för att ge sig in i kampanjen mot palmolja. Det spekulerades i att det var CSPI som låg bakom Sokolofs engagemang. Han hävdade dock att han handlade på eget bevåg, även om han lånade mycket av terminologin från och var påhejad av CSPI. I oktober 1988 köpte Sokolof sin första helsidesannons i en stor amerikansk dagstidning. Samma annons skulle komma att publiceras i flertalet stora amerikanska dagstidningar, bland annat i New York Times och Wall Street Journal. Annonsen var minst sagt kontroversiell. Rubriken löd, ”Förgiftningen av Amerika” och fortsatte, ”Vi vädjar till er. Köp inte produkter innehållande palm- eller kokosnötsolja. Ditt liv kan stå på spel!”

På grund av användandet av ordet ”gift” vägrade flera stora dagstidningar att publicera annonsen, av rädsla för juridiska efterspel från de företag som pekades ut i annonsen som stora användare av palmolja. Just tack vare dess kontroversiella språkbruk lyckades dock annonserna väcka en stor uppmärksamhet, även utanför USA. Olika experter och de som företrädde palmolja var inte lika glada. Bland annat påpekade The American Council of Science and Health att amerikanerna, om något, höll på att förgiftas av desinformation, inte av palmolja. En Malaysisk minister kallade annonserna för ”propagandaterrorism” och hotade med att vidta rättsliga åtgärder.

Kampanjen hade vid det här laget utvecklats till ett fullskaligt krig mellan de två oljorna. Efter att först ha tagits på sängen, sjösatte Malaysia snart en motkampanj där man bland annat turnerade runt i USA för att upplysa amerikanerna att palmoljan visst inte var ohälsosam. Man anlitade även kända konsultfirmor för att föra palmoljans talan, och man lyckades stoppa The Tropical Oils Labelling Bill. Kort efter att Sokolof hade köpt sina annonser, svarade även Malaysia med motannonser i amerikanska dagstidningar. Man hade också inlett otaliga forskningsprojekt, oftast utförda av oberoende institut och universitet i Europa och USA, som skulle studera vilka effekter palmolja egentligen hade på kolesterolvärden. För ASA:s och Malaysias del avslutades dock ”kriget” 1989 när de, efter påtryckningar från amerikanska matproducenter, undertecknade ett fredsavtal. CSPI fortsatte dock kampanjen, om än i mindre skala.

I efterhand är de flesta experter eniga om att denna kampanj påverkade vår diet på ett ganska skadligt sätt. Den forskning som hade sjösatts som en direkt följd av kampanjen, visade entydigt att palmolja beter sig som ett omättat fett, och faktiskt leder till en sänkning av det farliga LDL-kolesterolet. Frågan om mättade versus omättade fettsyror kom senare att ersättas av debatten om transfetter, som experterna var eniga om att var ett mer allvarligt hot mot hälsan än mättade fetter. Transfetter uppstår när fleromättade fetter, som till exempel sojabönsolja, härdas, medan forskningen visade att palmolja är fri från transfetter.

Det är i ljuset av denna kampanj man bör se den förnyade offensiven mot palmolja, som nu även spritt sig till svenska dagstidningar. Under 1980-talet lyckades CSPI spela på oron över mättade fetter, som var mycket utbredd vid denna tidpunkt. Man lyckades få med sig personer och organisationer som var oroade över amerikanernas hälsa i en kampanj mot palmolja, som i grund och botten syftade till att skydda den hårt subventionerade amerikanska sojabönsproduktionen mot konkurrens från Malaysia. Idag håller historien på att upprepa sig. CSPI försöker fortfarande sprida bilden av palmolja som ett mättat fett som leder till höjda kolesterolvärden, men på grund av att palmoljesektorn har en enorm mängd forskning som visar motsatsen att falla tillbaka på, har man delvis bytt strategi. Man försöker nu spela på människor utbredda rädsla för den allt bräckligare miljön. Genom att hävda att odlingen av palmolja hotar Malaysias regnskogar och de arter som lever där, lyckas lobbyn denna gång lura med sig miljövänner i den andra ronden av detta PR-krig, som idag är inne på sitt tjugonde år.

Det finns dock mycket som talar för att denna nya kampanj är precis lika missriktad. Palmoljesektorn hör till Malaysias absolut snabbast växande industrier, och har sett till att tusentals människor i Malaysia lyfts upp ur fattigdom. Palmoljan är också ett mycket lovande alternativ till fossila bränslen. Det håller för närvarande på att växa fram en sektor i Malaysia där man utvinner E och A-vitaminer ur palmolja, som är tänkta att konkurrera med syntetisk framställda vitaminer. Det som gör denna process extra intressant är att en biprodukt, i termer av värde, av denna process faktiskt är palmoljediesel. Malaysia är, trots att landet är en storproducent av petroleum, mitt uppe i en process där man håller på att ersätta bensin med palmolja som drivmedel i bilar. Exporten till Europa hindras dock av höga skyddstullar. Man har också, sedan många år tillbaka, vidtagit olika åtgärder för att expansionen inte skall hota den unika regnskogen, som i internationell jämförelse fortfarande täcker en väldigt stor yta av Malaysias totala landmassa.

Det är egentligen ganska tragiskt att många välmenande personer dras med i den kraftfulla amerikanska lobbyns ständiga kampanjer mot tillväxtsektorer i världens u-länder, inklusive Malaysia och Indonesien. Förutom att vi gör oss skyldiga till en allvarlig dubbelmoral när vi vill förhindra den tillväxt i u-länderna, som på sikt skulle göra att de förbättrar sin levnadsstandard på samma sätt som vi en gång gjorde, skjuter vi i oss själva i foten. När vi rycktes med i kampanjen mot det ”mättade tropiska flottet”, innebar det i själva verket att vi gick från en nyttig, billig kolesterolsänkande olja fri från transfetter och producerad av u-länder, till en kraftigt subventionerad amerikansk matolja innehållande transfetter. När vi nu ännu en gång rycks med i en kampanj som utger sig för att värna om miljön, där CSPI återigen står i kulisserna, riskerar vi att sätta käppar i hjulen för kanske den mest lovande lösningen på vårt beroende av fossila bränslen som, hör och häpna, utvecklats av ett oljeproducerande (om än ganska rikt) u-land.