jump to navigation

Mera protektionism och vänstergnäll februari 17, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Hembygdsrätten, Interventionism, Näringsrätten.
16 comments

Så var det dags för jordförvärvsreglerna igen. Centern föreslår skärpta regler så att utlänningar inte kan komma åt åländsk mark genom aktiebolag. Anthonio Salminen har hyllat närings- och hembyggdsrätterna länge, senast i en kort insändare för någon vecka sedan. Jag har redan sagt en del om dessa ”särrättigheter” i bloggposten Kränkande skydd, så jag skall inte dra ut på saken alltför mycket. Men jag vill understryka något jag länge sagt om just hembyggdsrätten och jordförvärvsreglerna. Enligt mig är de snäppet värre än näringsrätten. Den är sist och slutligen inte så mycket mer än vanlig protektionism, vilket det sannerligen inte råder någon brist på här i världen. Man vill skydda åländska näringsidkare mot konkurrens. Vad jag tycker om det torde vara glasklart. Hembyggdsrätten handlar om lite mer än så. Det finns klara nationalistiska och xenofobiska element knutna till hembyggdsrätten. Man vill inte att åländsk mark skall hamna i utlänningars ägo, eftersom de inte förstår att uppskatta Ålands fantastiska natur. Det är bara ålänningar som är värdiga att axla detta ansvar. Den tankegången får mig ärligt sagt att må illa. Inte nog med att den starkt antyder att ålänningar är bättre än alla andra, den utgör också ett hinder för människors fria rörlighet, vilket är något som framför allt Fredrik Gustafsson håller som en av de allra viktigaste. Och det gör han rätt i. Människor som får fara och flyga som de vill är svåra att kontrollera och det är givetvis en mardröm för vilken politiker och byråkrat som helst.

Som rubriken antyder är inte ovanstående de enda protektionistiska åtgärderna som aktualiserats den senaste tiden. EU har infört ett förbud mot import av kött från Brasilien på grund av att ” Brasilien inte kunnat tillmötesgå EU:s krav på kontroll av djurhälsa, transporter och spårning”.
Det kräver knappast någon större tankeverksamhet att förstå att ovan citerade skäl inte har något som helst med saken att göra. Eller skall vi säga att det ligger i klass med ”Vi måste invadera Irak eftersom Saddam har massförstörelsevapen”. Den mest grundläggande regeln inom politiken är att de officiella skälen aldrig är de riktiga. Vad de handlar om är förstås ytterligare protektionism för att skydda EU:s livsmedelsindustri, som om vi inte hade tillräckligt med alla subventioner och övriga tullmurar och importförbud. Hur mycket måste konsumenterna måsta betala för att hålla en uppanbart konkurrensoduglig industri vid liv? Tydligen flera tiotals miljarder om året. Just jordbrukssubventionerna är den överlägset största posten i EU:s budget.
Att låta européerna själva avgöra om de litar på brasilianska köttproducenter kommer inte på fråga, eftersom de då bevisligen väljer fel alldeles för ofta. Se bara på snusarna! Därför måste byråkraterna välja åt oss. Det här är något som vi på Åland också är rätt bekanta med.

För dem som läser Taloussanomat, Kauppalehti och Helsingin Sanomat har det knappast gått förbi att Högsta Förvaltningsdomstolen gav ett tämligen intressant avgörande för inte så länge sedan. Frågan HFD tog ställning till var om läkare som gått ihop och bildat ett aktiebolag fick ta ut sin ersättning som dividend i stället för lön. Genom att använda olika aktieserier och separat bokföring kunde läkarna hålla koll på hur mycket var och en dragit in till bolaget och därmed avgöra hur mycket var och en hade rätt att lyfta i dividend. HFD godkände denna struktur, något som HS var skarpt kritiskt till. På ledarsidan sades att gränsen för arbetsinkomst suddas ut, då vissa yrkesgrupper kan börja lyfta dividend i stället för lön. Det hävdades felaktigt att detta ger ekonomisk fördel, men faktum är att totalskattebördan är ungefär den samma. Det finns dock en märkbar skillnad. Lyfter man dividend slipper man betala den lagstadgade pensionsavgiften. Gissningsvis är det där skon klämmer. För den vänstertidnigen HS är det väl oacceptabelt att vissa föredrar att inte delta i det farsartade pensionssystem som administreras av en av den offentliga sektorns verkliga dinosaurier: FPA.

På rätt väg december 7, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk politik, Hembygdsrätten, Näringsrätten.
6 comments

Noterar att det finns en intervju med den nye finansministern Mats Perämaa i dagens Ålandstidning. Överlag tycker jag att det mesta han säger pekar år rätt håll. Landskapet ska inte bekosta hela byggandet av golfbanan, utländska företag ska lättare kunna etablera sig på Åland och det ska bli lättare för personer utan hembygdsrätt att köpa fritidsbostäder på Åland.

Man kan visserligen tycka att förändringarna är för små. Helst skulle inte landskapet bidra till golfbanan alls samt att man slopade alla krav på närings- och hembygdsrätt. Men man ska inte underskatta små förändringar. När folk ser att de får det bättre och att liberaliseringarna fungerar, blir det lättare att genomföra fler.

Kränkande skydd november 21, 2007

Posted by Kaj Grüssner in Hembygdsrätten, Naturliga rättigheter, Näringsrätten.
1 comment so far

Under tiden före valet var det mycket debatt om det åländska språkskyddets beståndsdelar. Två centrala delar av detta skydd är näringsrätten och hembyggdsrätten. Det är också så politikerna försökt sälja dessa kränkningar till ålänningarna genom att måla upp hotbilder och skräckscenarion. Utan dessa skydd kommer skärgården att köpas upp av rika tyskar, och alla åländska företag skulle konkurreras ut av stora fastländska affärskedjor. Men som med det mesta är detta föga mer än propaganda. Låt oss därför ta oss en lite närmare titt på vad det egentligen är.

Hembyggdsrätten, som är en del av de mycket restriktiva jordförvärsreglerna, är en rätt en individ måste ha för att kunna köpa mark på Åland. För att få hembyggdsrätt måste man vara skriven och på bo Åland. På så sätt garanterar man att den dyrbara åländska marken, framför allt strandtomterna och skärgården, hålls kvar i åländska händer. Vad är det som är fel med det?

För det första är hembyggdsrätten inte ett skydd, det är en kränkning av den privata egendomsrätten. Att inte vem som helst får köpa betyder samtidigt att den som är lycklig nog att äga en åländsk strandtomt inte får sälja till vem han vill. Om en åländsk markägare vill sälja sin mark, måste han sälja till någon med rätt att köpa, dvs någon med hembyggdsrätt. Hans potentiella köparkrets är alltså oerhört begränsad, varför han kommer att få det svårt att få sin mark såld till ett pris han är nöjd med. Konkurensen mellan köparna blir myckett mindre, eftersom antalet är så begränsat. Många kapitalstarka potentiella köpare stängs ut.

För det andra behöver åländska markägare naturligtvis inget skydd från köpare. Hela tanken är absurd. Vilken säljare vill bli skyddad från potentiella köpare? ”Skyddet” härstammar från en förlegad, romantiserad bild av Åland som ett slutet paradis, tillåtet endast för några utvalda få, dit ingen utomstående äger tillträde. Elitism, nationalism och främlingsfientlighet när det är som allra sämst.

Näringsrätten å sin sida är ett klassiskt protektionistiskt instrument vars syfte är att skydda lokala näringsidkgare från utländsk konkurrens. Men det säger man ju förstås inte. Nej, i stället hävdar politikerna att näringssrätten behövs, för annars hotas svenkans ställning på Åland. Skräckscenariot nummer ett är att en stor finsk kedja, t.ex S-gruppen, får fotfäste på Åland och konkurrerar ut alla Ålandska matbutiker. Det skulle de göra även om all prissättning, all service och all marknadsföring var på finska. Samtliga anställda talar bara finska. Men ålänningarna skulle ändå handla där, eftersom det var billigare. I slutändan leder det till att hela Åland förfinskas, eftersom alla butiker är helt finskspråkiga vilket gör att vi automatiskt börjar tala finska över allt annanstans. Låter det vansinnigt? Jag tycker det, men under valrörelsen fördes detta scenario fram som helt möjligt, ja rentav sannolikt, om vi slopade näringsrätten.

Näringsrätten gör Åland mycket otillgängligt för utländska investerare. Utländskt kapital söker sig till andra ställen, och därmed uteblir också utländsk knowhow och utländsk konkurrens. Det leder till att ålänningarna betalar högre priser för sämre service och lägre kvalitet. Återigen är det alltså ålänningarna själva, de åländska konsumenterna, som lider av det så kallade ”skyddet”. Den här gången är det de åländska köparna som skall ”skyddas” från utländska säljare. Förhållandet må vara det omvända jämfört med ovan, men precis lika absurt.

De hetaste valfrågorna, del 3 oktober 12, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Näringsrätten, Val 2007.
4 comments

Tänkte att jag skulle gå igenom de valfrågor jag hittills tycker har varit intressantast och hetast i denna valrörelse. Jag kommer även att ställa frågorna vilka förändringar de rimligtvis kan leda till samt vilket parti eller vilka kandidater som kommer att vinna respektive förlora röster genom dem. Urvalet domineras givetvis av debatter jag deltagit i, eftersom jag oftast delat i de debatter jag tycker är intressantast. Tidigare har jag gått igenom debatterna kring Bio Savoy och hemspråksundervisning, och fortsätter i dag med näringsrätten.

Näringsrätten
Detta har från början varit mitt lilla skötebarn. Jag har argumenterat för näringsfrihet i flertalet insändare, debattartiklar och ledare. Jag var även med och skrev en insändare som undertecknades av dussintalet liberaler som argumenterade för näringsfrihet. Innan valet visade sig centern villig att förändra näringsrätten, eller åtminstone tillämpningen av den. När valdebatten drog igång började dock centern och fs alltmer ivrigt försvara kravet på näringsrätt som en av självstyrelsens hörnpelare. I en radiodebatt hänvisade Mats Perämaa till dessa partier som låtsasborgare, eftersom de inte villa ha näringsfrihet. Kort därefter gick dock Folke Sjölund, en av de mer framträdande inom liberalerna, ut och sade att liberalerna inte alls vill införa näringsfrihet.

Vad händer efter valet?
Näringsfrihet kommer sannolikt inte att införas den kommande mandatperioden, tyvärr. Det som troligen lär hända är att lagen inte ändras alls, men att tillämpningen på något sätt förändras. Förmodligen genom att man börjar bortse från kravet på att alla företagsstyrelser måste till 2/3-delar bestå av personer med Åländsk hembygdsrätt. En åtgärd som i första hand gynnar stora Åländska företag, utan att öka konkurrensen nämnvärt.

Min önskan skulle vara att man såg näringsfrihet och ett övertagande av beskattningen som ett paket med vilket man kunde föra en mycket offensivare näringspolitik. Genom att avskaffa kravet på näringsrätt och kombinera det med en fördelaktigare beskattningsstruktur, skulle Åland kunna marknadsföra sig som ett mycket attraktivt investeringsobjekt. Det ökade inflödet av utländskt kapital skulle kunna finansiera stora skattesänkningar med bibehållen välfärd.

Jag tror dessa två åtgärder skulle kunna komplettera varandra på ett utmärkt sätt. Det skulle vara svårt att marknadsföra Åland som ett attraktivt investeringsobjekt med ett bibehållet krav på näringsrätt, oavsett om man tog över och sänkte skatterna eller inte.

På samma sätt skulle det bli svårt att marknadsföra Åland som ett attraktivt investeringsobjekt om man bara införde näringsfrihet, utan att också sänka skatterna. Tyvärr ser jag få på Åland som skulle vilja se en sådan lösning. De som vill ta över beskattningen vill ha kvar kravet på näringsrätt, och de som vill slopa kravet på näringsrätt till inte ta över beskattningen.

Vem vinner/förlorar röster på detta?
Inledningsvis tyckte jag att liberalerna hade ett järngrepp på denna debatt. Genom att klart och tydligt förespråka näringsfrihet fick man nog flera borgerligt sinnade personer att fundera: varför ska jag rösta på centern, obundna, åf eller fs när de inte vill ha näringsfrihet, som är en av hörnpelarna i en fri marknadsekonomi?

Tyvärr gick Sjölund ut med att liberalerna inte alls vill införa näringsfrihet, utan att partiets position inte skiljer sig från de övriga partierna. Om det jag fått höra stämmer utnyttjas nu detta av de övriga borgerliga partierna i Åland 24s valdebatt, som kan peka på ett splittrat liberalt parti. Jag har en gnagande känsla att vi i liberalerna, utan att lägga ansvaret på någon enskild person, schabblade bort denna fråga, även om jag fortfarande tro att vi kan vinna en del röster på frågan.

Stor enighet trots allt oktober 8, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Näringsrätten.
33 comments

Folke Sjölund har gått ut och sagt att liberalerna inte vill slopa näringsrätten och att något sådant förslag inte finns i vårt näringspolitiska program. I en mening har Folke rätt. Det står inte uttryckligen i vårt program att näringsrätten ska slopas. Det enda som står är:

Begränsningarna i rätten att idka näring på Åland minimeras eftersom affärsverksamheten gynnas av fri konkurrens.

Jag tolkar detta som att vi förespråkar ett avskaffande av näringsrätten, men Folke har givetvis rätt till sin egen tolkning.

Jag undersökte även hur de liberala kandidaterna har svarat på frågan om näringsrätten har spelat ut sin roll och helt bör slopas i valmaskinen. Även här har Folke rätt i att det finns fler inom partiet som bara håller med ”i viss mån” att näringsrätten helt bör slopas. Så här ser fördelningen ut:

Har näringsrätten spelat ut sin roll på Åland och bör slopas?
Absolut 25
I viss mån 28
Delvis inte 1
Absolut inte 3
Ej svarat 5

Den enda slutsatsen man kan dra av detta är att 93% av de liberala kandidaterna vill avskaffa näringsrätten helt eller till viss del. Det är en enighet som få andra partier kan skryta med. Inom centern vill till exempel 30% helt eller delvis avskaffa näringsrätten, medan 70% inte vill detta. Inom fs gäller exakt samma siffror som inom centern.

Konkurrens det bästa språkskyddet oktober 4, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Näringsrätten.
5 comments

Vad är det som hindrar privata fastighetsägare från att ta ut rövarhyror, korvgubbar från att spotta på din korv framför dina ögon, matbutiker från att sälja halvruttna varor, och bilhandlare från att sälja bilar som inte fungerar? Jo, den fria konkurrensen. Om du inte är nöjd med din hyresvärd, din korvgubbe, din mataffär eller din bilhandlare kan du alltid gå någon annan stans och handla.

Konkurrensen tvingar alla att skärpa sig och försöka tillmötesgå dina krav och önskemål så gott det går, annars förlorar de sina kunder. Detsamma gäller språket vi bemöts på. Det som ytterst hindrar enskilda företag på Åland från att ge oss service enbart på finska är att vi då skulle handla hos någon annan.

Tack vare konkurrensen är det inte nödvändigt att ha reglerade hyror eller olika former av detaljregleringar som anger hur korvgubbar, matbutiker och bilhandlare ska sköta sin verksamhet. Enligt precis samma logik är det heller inte heller nödvändigt att detaljreglera på vilket språk Ålands butiker ska betjäna oss på genom krav på näringsrätt. Den fria konkurrensen är det enda språkskydd vi behöver i detta fall.

Publicerad i Nya Åland och Ålandstidningen 5.10

Privat äganderätt och näringsfrihet juli 19, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Näringsrätten.
9 comments

Antonio Salminen (fs) försvarar i en insändare i Ålandstidningen (19.7) den Åländska näringsrätten och de Åländska jordförvärvsreglerna. Salminens insändare innehåller dock en del fel, som vissa kan tycka är bagateller, men som jag tycker är mycket talande. Bland annat skriver Salminen att, ”Hembygdsrätt är också ett absolut krav för att helt fritt få äga marken och helt fritt få utöva näringsverksamhet på Åland” (mina kursiveringar). Detta är helt fel. För att anses ha fri eller full äganderätt till något, till exempel mark, måste man även vara fri att sälja marken till vem man vill. En sådan rätt finns inte på Åland. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det överhuvudtaget inte finns någon privatägd mark eller någon fri äganderätt till mark alls på Åland i dag eftersom ingen äger rätten att sälja sin mark till vem de vill. Den måste säljas till personer med hembygdsrätt.

Samma sak med näringsfriheten: personer med Åländsk hembygdsrätt åtnjuter heller inte full näringsfrihet på Åland. De krav som näringsrätten ställer på företag—bland annat att 2/3-delar av styrelsen ska ha åländsk hembygdsrätt, att bolaget ska ha sin hemort på Åland, att, betydande förädling av varor och tjänster sker lokalt på Åland—gäller alla företag, även Åländska. Just att näringsrätten inte får diskriminera mellan utländska och Åländska företag, utan måste appliceras på båda, var ett krav från EU för att vi skulle få behålla näringsrätten. Salminens påstående att personer med hembygdsrätt ”helt fritt” får utöva näringsverksamhet på Åland är därmed direkt felaktigt.

Den kanske största och viktigaste skillnaden mellan höger och vänster inom politiken är synen på den privata äganderätten och näringsfriheten. För liberaler och konservativa är traditionellt denna rättighet och denna frihet i det närmaste helig. Socialdemokrater och socialister har å andra sidan traditionellt sett ner på privat ägande och det fria företagandet. De ser hellre att det mesta ägs av staten och att utländska bolag som ”exploaterar” lokalbefolkningen stängs ute.

På Åland är situationen omvänd. Här är det socialdemokraterna och liberalerna som står upp för att vi skall ha privatägd jord och etableringsfrihet. Det är snarare de ”borgerliga” partierna (fs, ob och åf) som inte vill att vi skall ha någon privatägd jord och att det inte skall råda etableringsfrihet på Åland; som ser det som ett självändamål och en styrka att näringsverksamheten på Åland bedrivs av Ålänningar och att de utländska företagen och entreprenörerna lyser med sin frånvaro. I höstens val kommer det att finnas alternativ för dem som föredrar en fri marknadsekonomi. Dessa alternativ kommer dock inte i första hand att återfinnas inom den Åländska ”borgerligheten”.

Näringsrätten är protektionistisk juli 16, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Näringsrätten.
2 comments

Ålands framtids språkrör Rolf Granlund och Erik Schütten är väldigt flitiga insändarskribenter. Tyvärr verkar de inte vara lika flitiga när det gäller att läsa insändare. Dessa två herrar hävdar i en insändare i Ålandstidningen (14.7) att näringsrättens huvudsyfte är och bör vara att fungera som ett språkskydd, vilket även var dess ursprungliga syfte, även om den fyller denna funktion ganska dåligt på grund av bristande kontroll.

I våras visade jag i en debattartikel (som Granlund och Schütten uppenbart missat) i samma tidning (2.5) att näringsrättens huvudfunktion inte är att fungera som ett språkskydd. Näringsrätten är och har alltid varit tänkt som ett protektionistiskt verktyg. Huvudsyftet med näringsrätten har från början varit att stänga ute utländska företag från den Åländska marknaden. Den aktuella lagtexten slår till exempel fast att ”näringsutövningen skall handhas av lokalbefolkningen”. Jag känner till få andra länder i världen som har en så, på pappret, fientlig inställning till utländska investeringar.

Faktum är att språkkravet endast utgör ett i raden av krav som ställs på alla företag som vill bedriva näringsverksamhet på Åland. Andra krav är att 2/3-delar av styrelsen ska ha åländsk hembygdsrätt, att bolaget ska ha sin hemort på Åland, att, ”betydande förädling av varor och tjänster sker lokalt på Åland” och att företaget ska använda sig av lokala resurser, tjänster och råvaror. Vad har dessa krav med språkskydd att göra?

Om Ålands Framtid verkligen menade allvar med att förfina näringsrätten så att den endast utgör ett språkskydd (och inte ett potentiell väldigt skadligt handelshinder) borde de föreslå att vi skall stryka alla krav som i dag finns inbakade i näringsrätten och som inte har med språk att göra. Det vill säga, att det enda kravet för att få bedriva näring på Åland är att verksamheten sker på svenska. Istället verkar de vara mer angelägna om att skärpa kontrollen ytterligare, och införa ännu fler socialistiska element i den Åländska ekonomin.

Publicerad i Tidningen Åland 18.7

ÅLAND 2047 juni 24, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk politik, Insändare, Näringsrätten, Privatiseringar, Skatter.
add a comment

Det är maj och jag har precis återvänt från sjöfågeljakt med min granne Steven. Efter att ha varit förbjuden i början av 2000-talet är nu vårjakten återinförd på Åland. Sjöfågelbeståndet har aldrig varit större, och varje år kommer diverse EU-pampar hit för att delta i seminarier om hållbar jakt. När det slutligen uppdagades i Bryssel vilket misstag det varit att förbjuda vårjakten, beslutade man att tillåta Åland sälja skattefritt snus som en försonande gest. Stevens hus och mitt är belägna precis vid vattnet. Han flyttade från USA till Åland för ett år sedan, men det var inga problem för honom att köpa en strandtomt. Jordförvärvsreglerna är sedan länge liberaliserade. Till en början var folk oroade över att all mark skulle köpas upp av rika utlänningar. De flesta har dock valt att inte sälja, och de som flyttat hit har varit en positiv influens. Speciellt skärgården har upplevt ett enormt uppsving tack vare de liberalare reglerna och den ökade inflyttningen.

Senare idag ska jag åka till Bomarsund med mina två barnbarn. Fästningen är numera otroligt välbesökt, men så har det inte alltid varit. I början av 2000-talet byggde landskapet ett besökscentrum, men det lyckades inte locka några besökare när nyhetens behag väl var över. Sedan köpte en entreprenör hela området, och gjorde det till något helt fantastiskt. Idag drivs de flesta sevärdheter på Åland i privat regi, och de lockar stora mängder turister till Åland varje år. Men det är faktiskt inte turismen som i första hand legat bakom Ålands höga tillväxt de senaste årtiondena. Den riktiga framgångssagan finns, tro det eller ej, inom sjuk- och äldrevården, där man först införde en vårdpeng och sedan till slut privatiserade.

Idag sker all vård till en bråkdel av kostnaden jämfört med för 40 år sedan. Köerna och väntetiderna är borta och den åländska vården går även på export. Personer från hela världen kommer idag hit för att få behandling för olika sjukdomar och vila upp sig efter operationer, samt att tas om hand på sin ålders höst, något som genererar oerhörda intäkter. I början var det det många som oroade sig över om de skulle ha råd med privat vård. Dessa farhågor kom dock snabbt på skam när alla märkte hur mycket pengar de fick över när skatterna sänktes kraftigt, först för låg- och medelinkomsttagare och sedan för alla. Idag har även de sämst ställda minst en årslön sparad på banken. Vem hade kunnat tro att vi skulle få så mycket pengar över när landskapet och kommunerna slutade spendera pengar på bumpers, badhus och golfbanor?

Egentligen är det svårt att förstå hur mycket som förändrats på så kort tid. När tjänster som till exempel restaurangbesök befriades från skatt började människor att gå ut och äta flera gånger i veckan. När man nu inte var tvungen att göra allting själv för att kunna undvika moms och skatt, började folk umgås mer och fick mer tid över till annat. Detta gjorde att de stressrelaterade sjukdomarna nästan försvann helt och att föreningslivet fick ett stort uppsving. När landskapet sedan skar ner på den mesta av sin verksamhet och slopade alla förmyndaraktiga lagar och regler, insåg folk att de måste ta egna initiativ och eget ansvar.

De flesta ålänningar visade faktiskt prov på en stor samarbetsvilja, initiativkraft, och ansvarskännande när de väl gavs chansen, oavsett om det rörde sig om att ordna en kvartersfest, starta ett nytt företag eller att själv se till att ha tillräckligt med pengar sparade till pensionen. Idag vill nästan alla barn bli ”entreprenör” när de blir stora och det finns idag fler personer på Åland som driver företag än som tar emot bidrag. Överlag är Åland år 2047 ett rikt, välmående och vänligt samhälle med världens lägsta skatter och världens enklaste regler för företag. Ett ställe som sprudlar av kreativitet och initiativkraft, där alla är välkomna och har precis samma rättigheter. En bra plats att leva på helt enkelt.

Fria affärer juni 15, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk politik, Näringsrätten, Val 2007.
22 comments

Som Ålands Radio skriver har liberalerna nu presenterat sitt näringspolitiska program där en av punkterna är en liberaliserad näringsrätt. Programmet föreslår som en konkret åtgärd:

Begränsningarna i rätten att idka näring på Åland minimeras eftersom affärsverksamheten gynnas av fri konkurrens.

Tro det eller ej så har jag inte varit med och författat detta program överhuvudtaget. Jag fick frågan att vara med, men jag anmälde sedan aldrig intresse när det blev aktuellt i och med att jag haft fullt upp med avhandlingsarbete och undervisning. Jag har inte hunnit läsa programmet än, men att liberalerna nu tar ställning för en liberaliserad näringsrätt ser jag som mycket positivt. Det kommer att bli en av de frågor jag kommer att driva allra hårdast i höst.