jump to navigation

Hjälten och förkämpen – en hyllning till Ron Paul mars 15, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Ron Paul.
3 comments

Som anarkist har det varit enkelt att avfärda politiker och byråkrater världen över som maktgalna, inkompetenta, korrupta och så vidare. Därmed har jag gjort mig skyldig till något som jag under en lång tid redan stört mig på hos andra: att inte lyfta fram de undantag som faktiskt finns. Nu är de inte så många, förstås, men just därför bör de belysas än mer. Jag vet flera anarkister som med viss fog hackar ner på Ron Paul. Stephan Molyneux är en, men det finns många flera. Till och med minarkister kritserar Paul för att han är för moderat och har vissa, med den klassiska liberalismen icke kompatibla åsikter. Jag själv är kritiskt inställd till mycket av vad han säger och står för. Men det är att se på saken på helt fel sätt.

Ron Paul är ingen anarkist, han är som bäst en moderat klassisk liberal, av samma skola som Mises, Acton och Bastiat. Men egentligen är han mycket mer än så. Han är en mycket större kämpe för liberalismen och dess ideal än någon annan idag levande person. Må vara att han inte är en sann anarko-kapitalist enligt Rothbards tradition som Lew Rockwell, Walter Block, Ropert P. Murphy med flera. Han är ingen akademiker som Ralph Raico, Thom Woods och Hans-Hermann Hoppe. Formellt är han varken ekonom eller historiker, han är läkare. Till sitt yrke är han det mest förhatliga man kan tänka sig: politiker.

Trots detta har hans bidrag till liberalismens kamp varit långt större och lång viktigare än tidigare nämnda herrars livsverk. Ron Paul har bokstavligen talat kastat sig i ödets smältdegel och har år efter år kämpat för sin övertygelse, för liberalismens budskap. Vem annan nulevande libertarian kan påstå detsamma? Efter 20 år som politiker på högsta nivå och ännu presidentkandidat står han fortfarande fast vid sin övertygelse. Han är undantaget till Actons lag. Till hundra procent okorrumperad, fullständigt fläckfri röstning i kongressen, inte en enda lögn eller vilseledande uttalande.

Egentligen är det omöjligt att förstå att det kan finnas någon som Ron Paul. En politiker som från första början avsagt allt samröre med lobbygrupper. En amerikansk politiker med stenkoll på världens historia och USA:s roll i den. En amerikansk politiker som inte bara känner till allt nämnvärt om det egna landet, men även har kännedom och förståelse för omvärlden. Jag vågar påstå att Ron Paul har långt mycket bättre koll på Europas historia än genomsnittseuropén, som i likhet medelamerikanen egentligen inte vet någonting alls om något. Utöver detta är Paul väl bevandrad i den österrikiska skolan i nationalekonomi. Han förstår hur ekonomisk lag fungerar, vad som händer då man försöker bryta mot den och den oerhört destruktiva kraft som staten och centralbanken besitter. Han är en långt bättre och kunnigare ekonom än 99% av världens ekonomer.

De flesta anarkister vägrar i likhet med Thomas Di Lorenzo att rösta i demokratiska val, eftersom en röst enligt dem är ett godkännande av gällande system. Ron Paul gör mer än bara röstar, han ställer till och med upp. Och just tack vare denna högst omoraliska handling blir han liberalismens verkliga förkämpe. Han sätter sin integritet på spel, utsätter det för maktens lockelser. Han spenderar en stor del av sitt liv inom politiken med målsättningen att minska statens och därmed politikernas makt. Det om något är att martyrskap.

Liberalismen har haft många förkämpar på det akademiska planet. Mises är otvivelaktigt den främste av dem, även om det finns många som äras bör. Men i slutändan finns det en som mer än någon annan har hållit liberalismens fana högt och svajande. Det är Ron Paul. Det finns ingen annan, varken nulevande eller sedan länge i sin grav som kan jämföras med denna amerikanska hjälte. Inte Jefferson, inte Bastiat, inte Mises, inte Rothbard. Vad Ron Paul har gjort är och förblir omotsvarat. Än så länge. Så när liberlismens hjältar listas, och det är många som ryms med på den listan, höjer jag rösten mest av alla för Ron Paul. Han är liberalismens främsta förkämpe och största hjälte.

Åtminstone enligt mig.

Mannen bakom nyhetsbreven januari 17, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Ron Paul.
28 comments

Egentligen finns det inte så mycket mer att orda om Ron Pauls inbladning i de rasistiska nyhetsbreven. Som man kan se i videon nedan tar han kraftigt avstånd från dem, och det är det viktigaste. Vad som kanske är värre är att det verkar som om mannen som författade dem är ingen mindre än Lew Rockwell, grundare av Mises Institute som länge haft en nära relation med Paul.

Han förnekar det än så länge, men allt tyder på att det är han som står bakom nyhetsbreven och att de ingick i någon form strategi han och Murray Rothbard hade där de försökte skapa en allians med ”rednecks”. Tycker det hela är en mycket olustig historia, och den bekräftar tyvärr min dåliga bild av Mises Institute i Alabama. Vissa tycker även att Lew måste gå ut och ta på sig skulden för nyhetsbreven, för att minimera skadan som åsamkats Pauls kampanj (om den nu har skadats).

Guldfeber januari 10, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Ekonomisk politik, Rättighetskränkningar, Ron Paul.
add a comment

Läser i DN att svenskarna i dessa orostider investerar allt mer i sitt sparkapital i guld. Guld anses förstås vara en mycket säker investering. Det sker sällan några dramatiska prisförändringar. Du kan fundera en stund hur det vore om vi hade en guldmyntfot. Tänk om dina kontanter i plånboken var lika skyddade mot inflation och finansiell oro som guld är. Kan även rekommendera ett besök på Liberty Dollars hemsida, vilket är ett mycket roligt initiativ. Tvärr hatar staten konkurrens, och därför stormade FBI och Secret Service Liberty Dollars kontor i höstas och stal allt guld och silver. Sedan dessa har man öppnat igen, och jag hoppas att de verkligen stämmer skiten ur den amerikanska staten.

NH-resultaten januari 9, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Am. presidentvalet, Ron Paul.
13 comments

Usch, nu blev jag deprimerad. Hilary slog Obama i NHs primärval, och det gick sämre än väntat för Ron Paul. Femte plats och 8% av rösterna. Med tanke på att man inte ens behöver vara registrerad republikan för att att rösta på Paul i NH, att han fick 10% i Iowa, och att NH anses som libertarianskt är detta resultat förstås lite nedslående. Kan inte fatta hur han fick färre röster än i Iowa. Paul säger dock att han inte tänker ge upp. Till råga på allt går The New Republic till ett frontalangrepp mot Ron Paul och Mises Institute. Johan Norberg är skitförbannad.

Sanningssägare och depression januari 7, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Am. presidentvalet, Ron Paul.
4 comments

Efter att ha följd med debatterna i upptakten till det amerikanska presidentvalet måste jag säga att jag känner mig aningen nedstämd. Den senaste debatten i New Hampshire gjorde inte mycket för att ändra på det. Det är synnerligen deprimmerande att se fem stycken totalt okunniga, intill blindhet nationalistiska päron domdera ”America is the greatest country in the world. We are the best people in the world. Everything we have and do is better than everyone else”. Endast en person bröt normen och det var Ron Paul. Bara det säger en hel del. Att skyla sitt tillkortakommande med patriotiskt dravel är ett urgammalt knep. Bara en enda kandidat stod över det. Han behövde det inte. Ron Paul.

Inte en enda gång talade han om hur underbart vackert, överlägset och överhuvudtaget bäst på allting USA var. I stället talade han om vad som var fel med den politik landet fört och för, framför allt utrikespolitiken och penningpolitiken. Ur USA:s, och världens, synpunkt är dessa två frågor utan tvekan de allra viktigaste. Problemet är bara det att endast en av kandidaterna har insett detta och hur de bör åtgärdas. Ron Paul.

När kriget mot terrorismen diskuterades var Il Duce Giuliani som vanligt i sitt esse. När Paul försökte förklara för honom och de övriga kandidaterna blev han överöst med fullständigt vanvettiga haranger om ”America is great” och ”Islamofascism”. Det påpekades för Paul att fundamentalisterna minsann attackerar andra än amerikaner, att målet är ett världsomspännande kalifat. Pakistan lyftes fram som ett exempel. Bali som ett annat. Att det förra är ett muslimskt land och att det är frågan om en inrikespolitik sades ingenting om. Det senare är en indonesisk ö, med marginell muslimsk population. Landet Indonesien är dock en muslimsk stat. Låt var och en dra sina slutsatser. Leo Trotsky drömde om hur kommunismen skulle sprida sig över hela världen tills jordens hela befolkning levde i socialimsens paradis. Stalin var mer pragmatisk, för honom räckte det med Ryssland och dess kolonier, som tillsammans utgjorde Soviet Unionen. Vi vet ju hur det gick mellan de två. Säkert finns det fundamentalister som drömmer om en helislamsk värld, men Osama&co nöjer sig nog med de färdigt muslimska länderna. Paul har alltså rätt. Igen. Tvekar man så behöver man bara ställa följande frågor:
1. Vilket lands flagga är det islamska fundamentalister, eller folk i Mellanöstern överhuvudtaget brukar bränna?
2. Vilket land har officiellt varit den Stora Satan i flera decennier redan?

Men det går inte att debattera den här frågan med kanditaterna på scen. Il Duce lyfte till och med fram terrordådet 1972 i München som bevis för att fundamentalisterna minsann är ute efter hela världen. München är ju inte i USA. Att det dådet utfördes av palestinier och var specifikt riktat mot de israeliska idrottarna spelade tydligen ingen roll. Bara en enda kandidat har den intellektuella kapaciteten, allmänbildningen och modet att tala om vad som på riktigt är orsaken till hatet mot USA, det vill säga den vansinnga amerikanska militarismen. Bara en enda. Ron Paul.

Inte heller ekonomi är något de fem kandidaterna förstår. Det är i och för sig inget konstigt. 99.9% av världens befolkning varken känner till, än mindre förstår, den fria marknadens nationalekonomi. Thompson försökte göra sig lustig med att säga ”om vi slutar trycka pengar, så kan vi komma hem från Irak”. Man blir gråtfärdig. Inte ens när Paul hänvisade till artikeln om oljan och dess pris mätt i dollar, euro och värdet på guld var det någon som fattade. Priset i dollar hade stigit med 350%, i euro med 200%, jämfört med värdet på guld nästan inte alls. Gång efter annan har Paul förklarat hur inflation uppstår, vad det är som skapar den, hur det går till och vilka följder den får. Aldrig är det någon som säger något emot honom, eller ens kommenterar. Varför? De förstår helt enkelt inte vad det är frågan om. Bara en enda kandidat har grepp om hur penningpolitiken fungerar och hur avgörande viktig den är. Det är den överlägset viktigaste frågan eftersom det är just penningpolitiken som banat väg för ”the Welfare and Warfare State”. Bara en enda förstår detta. Ron Paul.

Jag har länge sagt att komikerna är nutidens sanningssägare. Jon Stewart, värden för talkshowen ”The Daily Show”, är en av dessa. Ron Paul gästade programmet förra sommaren. Under intervjun konstaterade Stewart:

Congressman Paul, you appear to have consistent principled integrity. Americans don’t usually go for that.”

Det som gör mig så deprimmerad är min rädsla för att han har rätt.

Paul avslutningstalar på Liberty Forum, NH januari 7, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Ron Paul.
add a comment

Ron Paul talar på Liberty Forum i går. Mycket bra och inspirerande tal.

Primärvalen inleds januari 3, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Am. presidentvalet, Ron Paul.
7 comments

I dag inleds primärvalen som kommer att avgöra vilka två kandidater som kommer att ställas mot varandra i höstens amerikanska presidentval. Först ut är Iowa, och nästa vecka följer New Hampshire. Det dröjer dock en månad, tills 5:e februari, innan det hela hettar till på allvar och Super Tuesday, där ett stort antal delstater samtidigt håller primärval, går av stapeln. Hela tidsschemat kan man se här, och hur de olika kandidaterna ligger till i olika opinionsmätningar här. Sälv tycker jag att Johan Norbergs post om Iowa var ganska rolig. För övrigt är det bara att konstatera att debatten kring Pauls reklam om illegal invandring går het.

Uppdatering: Resultaten

Republikaner
Huckabee: 34 procent.
Romney: 25 procent.
Fred Thompson: 13 procent.
McCain: 13 percent.
Ron Paul: 10 procent.
Giuliani: 4 procent.
Hunter: 1 procent.

Demokrater
Barack Obama: 38 procent av rösterna.
John Edwards: 30 procent.
Hillary Clinton: 29 procent.
Richardson: 2 procent.
Biden: 1 procent.

Resultatet är förstås en besvikelse för Paul. Vissa spekulerar nu i att, om inget oförutsett inträffar, kan det hända att han drar sig ur primärvalen efter New Hampshire nästa vecka. Det skall dock bli kul att se hur det går för honom i NH, givet att detta antagligen är USAs mest liberala stat som bland annat hyser Free State Project. Enligt opinionmätningarna kommer han dock att sluta femma även där. Det återstår sedan att se om han slutligen kandiderar för Libertarian Party i presidentvalet. Att han skulle kunna bli republikanernas kandidat framstår som alltmer osannolikt, även om allt fortfarande kan hända.

Ron Paul om invandring december 30, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Ron Paul.
44 comments

Ron Paul må vara en bra karl och ha en oklanderlig syn i de festa frågor och på de flesta problem. Men det finns en fråga där hans syn skiljer sig så mycket från min, att jag faktiskt inte vet om jag skulle rösta på honom i det amerikanska presidentvalet, om jag nu fick rösta. Denna fråga är invandring. För att se vad jag menar, ta en titt på denna reklamsnutt som jag tycker är oerhört obehaglig.

I och med att de flesta, om än inte alla, liberaler hyser en mycket stor beundran för Paul känner jag mig tvingad att på ett mycket tydligt sätt förklara vad jag finner förkastligt med denna reklamsnutt och därmed även med Ron Pauls förslag gällande invandring. Reklamen börjar mycket riktigt att konstatera att i århundraden välkomnade USA invandrare som kom till landet legalt, följde lagen och levde produktiva liv. Invandringen till USA var under dessa århundraden mer eller mindre fri, och tiotals miljoner människor strömmade in i landet.

Reklamen fortsätter sedan med att konstatera att i dag strömmar illegala invandrare in i USA och översvämmar landets skolor, sjukhus och välfärdssystem (underförstått bryter de även mot andra lagar). Den berättar att Paul vill stänga gränsen, avskaffa amnestin, exkludera dessa illegala invandrare från välfärdssystemet, ta bort regeln som säger att de som föds i USA automatiskt blir medborgare samt, och detta är ganska hårresande, neka studenter från ”terroristnationer” visum.

Nu vill jag att alla ställer sig frågan: vad skiljer dagens USA från det historiska USA som upplevde denna godartade invandring under århundraden? Jo, invandringen var fri. Givet att jag har tillåtelse från markägaren eller själv äger mark i USA har staten givetvis ingen rätt att hindra mig från att äntra landet. Och det gjorde den inte heller under en väldigt lång period. Folk kunde äntra USA legalt väldigt lätt, och hade alla möjligheten i världen att skapa sig ett bättre liv i den nya världen, utan att staten lade sig i. Och de gjorde de också.

I dag kränker den amerikanska staten alla potentiella invandrares rättigheter genom att i praktiken göra nästan all invandring illegal, trots att den inte kränker någons rättigheter. Vanliga människor, som inte kränker någons rättigheter, görs därmed till brottslingar. Om jag köper en bit matk i USA och bosätter mig på den, då bryter jag mot lagen. Och som alltid när staten gör en laglydig person till en brottsling genom rättighetskränkande lagar, förvandlas denna person snart till en verklig brottsling. Om det enda sättet för 99% av jordens innevånare att äntra USA är att göra detta på illegal väg, kommer endast brottslingar att äntra landet. Logiken är inte mycket svårare än så. Problemet är därmed inte invandringen i sig, utan de lagar som förbjuder invandring.

Och sedan detta med att invandrarna sätter en hård press på de (offentligt finansierade) skolorna och sjukhusen, samt att de försätter välfärdssystemet i ett kristillstånd. För det första är det givetvis konstigt att Paul är så mån om att få välfärdssystemet att fungera. Detta system kan givetvis aldrig fungera, oavsett om invandringen är noll eller inte. Problemet är återigen inte invandringen, utan den statliga inblandningen. Om alla skolor och sjukhus vore helt privata, skulle det vara jättebra om invandrare ”översvämmade” dessa och efterfrågade deras tjänster. Och problemet med att välfärdssystemet hotas av invandringen löses enkelt av att man avskaffar denna offentligt finansierade välfärd.

Och det sista, att alla som kommer från nationer som uppfostrat eller hyser terrorister skulle straffas genom att nekas visum, är givetvis helt oacceptabelt ur liberal synpunkt. Man kan givetvis inte straffa oskyldiga personer bara för att de råkar bo i samma land som en terrorist eller i ett land med en regim som stödjer eller i alla fall inte aktivt bekämpar terrorism. Det här kanske kommer som en överraskning för Paul, men sannolikheten att man är terrorist är inte speciellt mycket större om man kommer från Saudiarabien eller Indonesien än om man kommer från Texas.