jump to navigation

Entrepreneurship and free money juli 1, 2017

Posted by Kaj Grüssner in Byråkrati, Ekonomisk politik, Nationalekonomi, Välfärd.
add a comment

Some of the greatest entrepreneurs of our age seem very sold on socialist ideas and that capitalism simply doesn’t work. These include pioneers such as Bill Gates and Mark Zuckerberg. Especially the latter made a passionate plea for universal basic income. Mr. Zuckerberg’s reason for promoting UBI was that it would increase entrepreneurship. His argument was that if people didn’t have to work for a living, they could spend their time developing their business ideas and turn them into successful companies.

This is one of those things that may sound superficially plausible, and many people seem to be buying this. The fact that the claim comes from one of the most successful entrepreneurs of all time gives it even more credence. However, the UBI might not the panacea Mr. Zuckerberg believes it to be.

Firstly, Mr. Zuckerberg’s claim necessarily assumes that most (or at least a very significant minority) people are budding entrepreneurs, whose main reason for not realizing their entrepreneurial potential is the necessity to work for a living. In other words, because they have to work to earn a living, they lack the time and energy needed to develop their ideas.

It should be clear that this assumption doesn’t hold true. Entrepreneurs are by their very nature scarce compared to non-entrepreneurs. There is a reason for why there are a lot more employees than employers. Being an entrepreneur requires very specific skills and characteristics that very few people possess. UBI won’t change this fact.

He also completely discounts the fact that entrepreneurs exist today and have existed for centuries, Mr. Zuckerberg himself being a prime example of this, all of whom have made due without UBI, proving that UBI is not a prerequisite for becoming an entrepreneur. These are people who have possessed the necessary skills and characteristics. And as in all cases, some have succeeded and others have failed.

Most entrepreneurs are not game changers like Mr. Zuckerburg is, nor are they great innovators like Steve Jobs. The vast majority doesn’t bring anything new in terms of products of services. They are contractors, shopkeepers, franchisees, doctors, lawyers and consultants of various kinds etc. They don’t bring innovation, they bring supply, alternatives to existing providers. This is very valuable, but it is not something that requires an undefined period of time with guaranteed income in order to bring it to fruition. It is hard to see how UBI would increase entrepreneurship of this kind.

Mr. Zuckerberg also forgets that people respond to incentives. In some cases, people become entrepreneurs simply in order to employ themselves because they can’t find jobs. Starting a company is a way of employing oneself, when other employment opportunities aren’t available. Such entrepreneurship is borne out of necessity. UBI is far more likely to smother entrepreneurial inclinations in these cases, as the driving necessity is removed.

All Western countries today are welfare states, with substantial welfare programs available to virtually everyone. If Mr. Zuckerberg’s theory of UBI’s positive effect on entrepreneurship, then the myriad of existing welfare programs should provide some proof of his theory, which is obviously not the case. Here Mr. Zuckerberg would probably say that UBI removes much of the red tape associated with present programs, and that the UBI would mean much more money than recipients receive now. That may very well be true, but the more money you give people for free, the more it cost for everyone else and the higher the incentive for simply living off the rest. At no time in human history has the sense of entitlement been as strong as it is today, and UBI would only make that worse, a lot worse.

In addition to welfare programs, Western countries also have very high levels of taxation and extensive regulatory frameworks. Considering the combination of onerous taxation and complicated regulation that is characteristic for any Western country, in addition to the never-ending vilification of companies and profit seeking, it is pretty amazing that we have as many entrepreneurs as we have.

If Mr. Zuckerberg wants to promote entrepreneurship, he’d be better off calling for slashing regulations, government spending and taxes than calling for yet another government program, that as all other government programs will have to be paid for by some and enjoyed by others. We have quite enough of that already.

Annonser

Mark som ingen äger april 8, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Välfärd.
9 comments

De senaste dagarna har debatten om de rumänska tiggarna som etablerat sig i Mariehamn gått het. Har samhället något ansvar? Skall man skänka pengar till dem, eller kommer detta att endast att locka flera av dem till Åland? Fylleri, tiggeri, och andra störande inslag i vår vardag (ja, jag tycker tiggare är smått störande) är en direkt och oönskad följd av att en stor del av de platser vi vistas på är oägda. Det vill säga, att gator och torg ägs av oss alla gemensamt, vilket är samma sak som att de inte ägs av någon.

Om all mark vore privatägd skulle markägarna själva kunna sätta upp regler vad man fick och inte fick göra på deras mark. Följden skulle sannolikt bli att tiggeri knappast skulle tillåtas på speciellt många platser. Missförstå mig inte. Jag vill inte ha något förbud mot tiggeri. På en helt fri marknad skulle det mycket väl kunna uppstå några platser där det är ok att tigga. Jag vill endast göra oss kvitt från dessa offentliga, oägda platser där alla har rätt att vistas och mer eller mindre göra vad de vill, så länge de inte bryter mot någon lag.

Och angående vilket ansvar vi har gentemot dem ser det precis likadant ut som det ansvar vi har gentemot alla våra medmänniskor: initiera inte våld mot dem. Tyvärr är detta ett ansvar vi inte på något sätt har tagit på väldigt länge nu. Det bästa staten kan göra för dem är att låta dem vara ifred. Det bästa du kan göra för dem, om du har ett behov av detta och känner att du litar på att de klarar uppgiften, är att betala dem för att utföra någon enkel uppgift i din trädgård, eller något liknande.

Staten vill bara väl mars 26, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Rättighetskränkningar, Välfärd.
5 comments

Jag vet inte vad man skall säga om denna horribla historia, hämtad från DN, om en familj i England som hotas slås sönder av maktgalna byråkrater:

En syskonskara på sex riskerar att skiljas från sina föräldrar på grund av barnens övervikt. Går inte de tre mest överviktiga barnen ner flera kilon under kommande tre månader kan alla barnen tas ifrån föräldrarna, hotar lokala socialtjänsten.

Föräldrarna har fått order om att skicka barnen på dans- och fotbollskurser för att ge viktminskningen en skjuts. Misslyckas föräldrarna med att förbättra hälsan hos barnen kan det bli tal om fosterhemsplacering.

Mamman, som väger 146 kilo, lever nu i skräck. 

– Det här är varje familjs värsta mardröm. Jag kan inte sluta gråta när jag tänker på att jag kan förlora mina vackra barn för evigt, säger mamman till Daily Mail.

Tolvåringen har utvecklat aggressionsproblem och blir retad i skolan. Hans ett år yngre syster har slutat att äta riktiga måltider på grund av oron inför hotet om omhändertagande och föräldrarna är rädda att hon håller på att utveckla en ätstörning.

– All den mat jag gör är hemlagad och barnen får ingen skräpmat alls. Det känns som att vi blir offer [säger mamman].

Som vanligt är det fullständigt omöjligt att förstå hur dessa byråkrater, höga på den makt statens våldsmonopol har skänkt den, tänker. Tror de verkligen att barnen blir lyckligare av att placeras på fosterhem eller att tvingas hetsbanta för att undvika detta öde? Båda föräldrar är överviktiga, och det är ingen vild gissning att barnens övervikt kan förklaras genom deras genetiska arv, inte genom en dålig kost. Visst lever vi i ett härligt samhälle när det är ett brott att ge sina barn dåliga gener? Lika bra att tvångssterilisera alla överviktiga med en gång för att få det överstökat.

Trygghet och lycka mars 20, 2008

Posted by Fredrik Gustafsson in Välfärd.
19 comments

Häromdagen diskuterade jag trygghet med Barbro Sundback i Ålands Radio. Klicka här för att lyssna på programmet (som inleds med en intervju med David Eberhard).

Uppdatering: Jag har gjort en kortversion som bara innehåller delar av det jag sade.

Vinnare och försvinnare i välfärdsstaten februari 2, 2008

Posted by Kaj Grüssner in Ekonomisk politik, Välfärd.
29 comments

I vårt land har staten skapat ett individens beroende på staten, något som ibland kallas ”the soft prison of welfare”. I det samhällssystem som bygger på omfördelning är det faktiskt just låg- och medelinkomsttagare som drabbas hårdast, eftersom de har de minsta marginalerna. Detta trots att det är just denna grupp som anses ”vinna” på systemet. Vad man måste komma ihåg är att inkomsskatten bara är en av otaliga skatter och avgifter som staten uppbär. Momsen, till exempel, är en tung börda som läggs på enskilda individer. Ett än värre problem är den inflation som pappersmyntfot och fractional reserve banking ger upphov till. Den urholkar folks besparingar och eroderar deras pengars köpkraft. Det leder till att deras reallöner sjunker trots ekonomisk tillväxt. Med andra ord blir de fattigare. I ett samhälle underkastad hög inflation är det medelklassen som slås ut. Det är det mer än något annat som lett till att inkomstklyftorna har ökat.

Wall Street Journal publicerade en artikel som beskrev oljeprisets höjning uttryckt i procent per valuta mellan 2000 och 2007. I dollar hade priset på olja stigit med 350%, i euro med 200%, jämfört med värdet på guld knappast något alls. Det betyder att det faktiska priset på olja inte har rört på sig desto mera, men dollarn och euron har tappat oerhört mycket av sin köpkraft. Vi plågas av ständigt ökande priser på grund av att våra pengars värde sjunker hela tiden. De med minst marginaler drabbas hårdast. För de som får använda de nya pengarna först, dvs de som är närmast centralbanken, är inflationen dock en välsignelse. Dessa är bankerna och börsen. Inflation leder till att förmögenhet flyttas från rika till fattiga.

Ett annat problem med det beroende välfärdsstaten har skapat är övertygelsen om att staten tar hand om en på ens gamla dagar. Inget kunde vara mer felaktigt. Den lagstadgade arbetspensionsavgiften som folk betalar hela sitt verksamma yrkesliv kommer inte arbetstagaren själv till godo. Avkastningen på den inbetalade summan, som under ett yrkesliv kan betyda flera tiotals tusen euro för en vanlig arbetstagare, är negativ. Det beror på dålig hantering av de statliga tjänstemän som ansvar för pensionerna. Inflationen äter upp avkastningen och en ordentlig bit av själva investeringen därtill. Dessutom går de pengar du betalar in till att finansiera offentliga tjänster idag. De läggs inte undan åt dig. Det måste du ha en privat pensionsförsärking till. Folkpensionssystemet är alltså på väg att gå i konkurs, vilket innebär att alla de som betalat in till systemet, men inte fått något därifrån, förlorar alla sina pengar. Men det tar inte slut där. På grund av tron på staten struntar många i att ta privata pensionsförsäkringar. Där står man sedan utan pension trots att man betalat för sig under hela ens karriär.

Det är mycket lätt att säga att höga skatter och stort utbud av offentliga tjänster leder till positiv nettoeffekt för de fattigaste, men ekonomi är mycket mer komplicerat än så. Naturligtvis får vi aldrig lära oss om de brister rådande samhällssystem har, det ser det statliga utbildningsväsendet till. Dess effektivitet är mycket synlig. Så kallade nationalekonomer uttalar sig i media och lurar i folk att inflation är lika med prisökning, och att graden av inflation mäts med diverse olika index, varav vilka konsumentprisindexet är det vanligaste. Denna definition hittas även i regeringens budgetförslag. Tidningar som Hufvudstadsbladet hyllar ECB-chefen Trichet på ledarplats när denne pumpar in 349 miljarder euro i det europeiska banksystemet. Vi luras tro att den omfattande inkomstomfördelningen kan göras utan negativa konsekvenser. Att man kan styra befolkningens beteende med straffskatter på alkohol, tobak och fossila bränslen.

Nu mera än tidigare talas det om vilken typ av värld vi lämna över till efterkommande generationer. Klimatförändringen är det stora orosmolnet för många. Vad som är långt mycket allvarligare än klimatförändringen och något som vi faktiskt kan påverka, är den indoktrinering som vi utsätts för från vagga till grav. Det är dags att på allvar börja diskutera alla de allvarliga avigsidorna det så hyllade folkhemmet faktiskt har.

Välgörenhet enligt sossarna oktober 18, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Naturliga rättigheter, Välfärd.
4 comments

Gunell väcker liv i en gammal debatt i dagens Nya Åland:

Redan tidigt i debatten inför lagtingsvalet uppstod en skiljelinje mellan förespråkare av välfärd och förespråkare av välgörenhet. Det var främst liberalerna genom Fredrik Gustafsson (lib) som förde fram välgörenhet som ett sätt att hjälpa mindre bemedlade. Som socialdemokrat ryser jag vid blotta tanken…Välgörenhet är beroende av andras (rikare människors) välvilja. Det är orättvist och odemokratiskt.

Jag varken hinner eller får svara på denna insändare innan valet, utan nöjer mig att hänvisa till denna och denna insändare om samma ämne. Det skulle dock vara väldigt intressant att höra på vilket sätt Gunell tycker att välgörenhet är odemokratiskt. Skulle nog bli en rolig debatt.

Uhlin missuppfattar oktober 1, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Kultur, Välfärd.
add a comment

Tommy Uhlin berömmer i en insändare (Ålandstidningen 1 oktober) den svenska kulturpolitiken som ser till att ”alla skall ha råd att gå på teater”. Det är dock inte i första hand är trebarnsmammor som står i en ICA-kassa som går på teater, utan människor från överklassen. De svenska kulturstöden tar därmed pengar från förvärvsarbetande fattiga och till de rika, som får rabatt på sina teaterbesök.

Personligen tycker jag det vore bättre att ge pengarna direkt till dem som har det knapert, så att de själva kan bestämma vad de vill spendera pengarna på. Att de själva fick välja om de vill lägga pengarna på teater, eller istället köpa ett årskort till gymmet eller leksaker till sina barn. Då skulle pengarna till hundra procent hamna hos de behövande, och inte hos dem som redan har det bra ställt.

Uhlin påstår även att jag skulle ha sagt att liberalernas valprogram ”sätter kulturella värden över enskilda människors välfärd och fria val”. Detta stämmer inte. Citatet
refererar till förslaget att rädda Bio Savoy med skattemedel, och något sådant förslag återfinns inte i liberalernas valprogram. Mitt råd till dig, Tommy Uhlin, är att läsa vårt valprogram en gång till. Det skulle vara synd om du baserade ditt val på missuppfattningar.

Publicerad i Ålandstidningen 2.10

Socialdemokraterna låsta i tandvårdsfrågan september 28, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Välfärd.
add a comment

Det smärtar mig att se att socialdemokraterna, nu senast i form av Sundback och Lagerberg, verkar vara så låsta i tandvårdsfrågan och så fast beslutna att stöpa om den Åländska tandvården efter finsk modell. De vägrar att lyssna på den Åländska tandläkarkåren, lära sig av Finlands misslyckanden på området, eller möta oss inom liberalerna på halva vägen.

Socialdemokraterna hävdar bestämt att alla, oavsett inkomst, bör ha rätt att gå till den offentliga tandvården. Det spelar ingen roll vilka praktiska konsekvenser detta har. För socialdemokraterna är detta en principfråga. När alla har rätt att uppsöka ÅHS för vanlig sjukvård, skall alla ha samma rätt när det gäller tandvård. De ser inte det orimliga i att ge alla, oavsett inkomst, denna rätt.

Med socialdemokraternas förslag skulle välbärgade personer, som i dag har råd med privat tandvård, söka sig till den offentliga tandvården. ÅHS skulle omöjligt ha kapacitet att ta emot alla, och långa köer skulle uppstå. Jag tycker detta är orimligt. Ett bättre förslag är att införa en tandvårdscheck där personer med lägre inkomster får tillbaka en fast summa av sina tandläkarräkningar, och därmed kan fortsätta gå till sin privata tandläkare som de har en bra relation med och litar på.

Publicerad i Ålandstidningen 1 oktober

Tandvårdscheck leder till lägre tandläkarkostnader september 26, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Välfärd.
2 comments

Henrik Lagerberg (s) kommer med en rad märkliga påståenden i sin insändare om tandvårdscheckar (Ålandstidningen 26 september). Han skriver bland annat att den privata tandvården är subventionerad och i hög grad socialiserad eftersom prissättningen inom den privata tandvården är fri och eftersom Ålänningarna har svårt att jämföra kostnaderna inom den privata och offentliga tandvården. Det är nog fler än jag som har svårt att hänga med i detta resonemang.

Lagerberg påstår även att en tandvårdscheck inte skulle leda till lägre kostnader för de som väljer att utnyttja den. Detta är ett extremt märkligt påstående. En tandvårdscheck skulle fungera nästan precis likadant som ersättningen från FPA gör i dag. Menar Lagerberg att FPA-ersättningen inte heller leder till lägre kostnader för dem som går till privata tandläkare? Skulle därmed Lagerberg vilja avskaffa FPA-ersättningen, om det nu inte var Finland som bestämde över den?

Publicerad i Nya Åland 28.9

Ett klassiskt politikerknep av Winé september 20, 2007

Posted by Fredrik Gustafsson in Insändare, Välfärd.
add a comment

Göte Winé (s) hävdar i ett svar till mig (Nya Åland och Ålandstidningen 20 september) att han inte alls backat från sitt förslag gällande en reform av den Åländska tandvården, utan vill att frågan skall utredas efter valet. Att vilja ”utreda” en fråga är ett klassiskt politikerknep för att begrava en fråga. Antingen för att man egentligen inte vill ha reformen, men är rädd för att säga detta i tron att man skall förlora väljare. Eller, för att man vet att man inte är förmögen att kläcka något förslag som tål kritisk granskning, och därmed också riskerar att förlora väljare när ens förslag får utstå alltför mycket kritik.

Winé erkänner faktiskt att han ”har varken kunskap eller insikt i hur [reformen] kan göras i praktiken”. Även om detta var ärligt sagt, är det ett klart försök från Winés sida att locka de väljare som inte har råd med dagens tandvård, utan att han egentligen har någon bra idé för hur deras situation skulle kunna förbättras. Personligen vill jag inte att det offentliga slösar pengar på att utreda Winés förslag. Jag är fullt kapabel att dra mina egna slutsatser, och hävdar bestämt att den bästa lösningen är höjt utkomststöd eller en tandvårdscheck, och inte en utbyggnad av den offentliga tandvården eller garantier från det offentliga att betala hela mellanskillnaden efter finsk modell.