Konsensus december 18, 2008
Posted by Fredrik Gustafsson in Nationalekonomi.trackback
Ibland funderar jag över varför vissa vill ge sken av att det råder konsensus i en viss fråga, när det i själva verket inte alls gör det. Kanske man lyckas lura någon enstaka, men för den som har lite koll blir man bara att se ganska dum ut. Ta detta som exempel, hämtat ur Resumé:
Vi befinner oss i en av de värsta ekonomiska kriserna någonsin och alla ekonomer är överrens om att det enda sättet att komma ur den är att folk börjar konsumera.
Påståendet att alla ekonomer är överrens om detta är inte bara fel utan gränsar till oförståeligt. Vad menar karln: att folk mitt i allt har slutat konsumera? Jag undrar om han tänkt på att om alla i hela världen verkligen skulle börja konsumera allt det tjänade skulle detta strypa allt kapital till nyinvesteringar och underhåll av befintligt kapital. Inom loppet av några år skulle världens rikaste länder ha en lika avancerad produktionsapparat som Mali.
Nej, lösningen är inte att folk ska ”börja” konsumera. USA:s konsumenter har i flera år konsumerat för mer än det tjänat, vilket endast har varit möjligt genom att man pressat nya pengar samt att andra runtom i världen varit flitiga sparare. Att de nu slutat konsumera (läs bara konsumerar upp nästan alla sina inkomster i stället för allt och lite till) kan endast vara positivt.
Liberala axplock 
Se, det går att tjata sig till inlägg 🙂
Hej Fredrik, skulle det inte vara dags att höja lite ribban för recessionsdiskursen: jag köpte nyligen Paul Krugman’s book ”The return of Depression Economics som jag håller på att läsa. Läs du den med så att vi kan diskussa kring en lärd man’s åsikter! Du kunde kanske göra detta även inom yrket och skriva recensioner om denna o andra ekonomiböcker till tidningen. Vad sägs?
Jokke
Lärd man? Paul Krugman? Du talar alltså som ekonomen som inte ens förstår varför sprickande bubblor följs av arbetslöshet. Han må vara Nobel-pristagare, men någon källa till visdom är han nog knappast.
Jag läste din artikel i ÅT och noterade att du förespråkade fortsatt höga offentliga utgifter för att hålla ”hjulen rullande”, dvs det som Keynesianisterna förespråkade efter kraschen 1929. Man skulle stimulera ekonomin, shocka igång den, injicera kredit och offentliga pengar för att öka konsumtionen osv.
Vi är säkert överens om att det inte var en så lyckad lösning. Samma lösning har prövats många gånger. Det var det Greenspan gjorde när IT-bubblan sprack, idag vet vi hur det gick. Nu har the Fed sänkt räntan till 0-0,25 procent. Också det för att stimulera ekonomin genom att få krediten att börja flyta igen.
Nu talar man om deflationshotet, med vilket tydligen menas att den generalla prisnivån är på väg att sjunka. Jag skulle gärna höra dina tankar kring den frågan. Varför är det dåligt att priser sjunker och vad får dig att tro att de åtgärder som utan undantag lett till katastrof i det förflutna ge positiva effekter idag?
Vissa vetenskapsmän klär i debatten sin socialistiska hållning (politik) i vetenskapliga kläder. De talar då för ökad offentlig konsumtion istället för att rent ut säga att man av ideologiska skäl vill att staten och politikerna skall bestämma över en större andel av BNP och ytterligare tränga undan privata alternativ osv…
Givet de regleringar som finns nu är ett allmänt prisfall ett ganska allvarligt problem. Problemet nu är att en massa investeringar, till exempel i bilar som drar jättemycket besnin och går sönder hela tiden, visat sig minst sagt olönsamma. I och med detta minskar efterfrågan på artbetskraft, samtidigt som utbudet mer eller mindre är oförändrat.
För att det inte ska uppstå arbetslöshet måste därför reallönerna sjunka. På grund av regleringar, som hindrar att de nominella lönerna faller, gör de dock inte det. Det enda sättet att lösa detta problem på, givet regleringarna, är en allmän prisökning som urholkar reallönerna och gör det lönsamt att anställa igen. Om priserna tvärtom faller stiger realönerna ytterligare, vilket gör att fler och fler blir utan jobb.
Sedan måste jag återigen påminna att Paul Krugman INTE FICK NOBELPRISET FÖR SINA TANKAR OM KONJUNKTURER. Av en jävligt bra anledning dessutom: han vet här inte vad han pratar om. Han fick det för sitt arbete inom handelsteori, där han i de flesta fall förespråkar frihandel. Bara för att man fått nobelpriset inom ett område betyder det inte att man har rätt i allt, även det man inte fått pris för. Om Krugman skulle skriva en bok om kvantfysik skulle jag inte köpa allt han säger bara för att han fått nobelpriset i ekonomi.
Jepp. Således är det alltså regleringarna som är det allvarliga problemet, inte det att priserna sjunker. Medan inflation är ett problem som staten skapar, så är deflation något som de statliga regleringarna gör till ett problem. Tar man bort staten ur den ekvationen får man följande resultat:
Ingen inflation och stadigt sjunkande priser, tack vare korrekt resursallokering, ökad produktion och stabil penningmängd. Förenklat uttryckt måhända, men faktum är att just den här ekvationen inte är så svår. Den klurades ut redan på medeltiden och dess tämligen uppenbara lösning har lyfts fram många gånger de senaste hundra åren.
Kanske man skulle kunna få Al Gore att göra en film till. Titeln ”An Inconvenient Truth” vore ju synnerligen passande för en dokumentär om de problem som statlig intervention och centralbankernas inflation skapar.
Jaha,
ni killar – Kaj o Fredrik – har åtminstone er övertygelse och självtillit intakt. I allmänhet anser jag dock att det finns skäl för många ekonomer att känna sig – kommer inte på ordet på svenska – humble – i dags dato, inklusive jag. Jag tror dock mig veta att det inte skulle skapa något gott i detta landskap om offentliga sektorn skulle börja panikspara. 10 meuro är ungefär en procent av Ålands BNP. Att inte konsumera den skulle ha sina återverkningar. LR är en av få offentliga institutioner som inte är skuldsatt, tvärtom, det finns något sparat i utjämningsfonden. Och Paul Krugman har faktiskt skrivit nyligen en bok om recessioner. Att han fått Nobelpriset minskar inte mitt intresse för boken, fastän hans konjunkturanalyser inte hade varit grunden för priset. Jag anser ni borde testa mer er övertygelse genom att läsa litteratur utanför er lilla libertariankrets. Måhända att ni gör det, men det syns inte utanpå i era texter.
Och Says får väl gräva lite djupare för att hitta min lömska agenda mot den privata sektorn! Jag undrar entreprenörerna i detta landskap skulle tycka om LR tvärt slutade köpa upp deras tjänster? Det är ju det som väntar om det börjas paniksparas.
”ni killar – Kaj o Fredrik – har åtminstone er övertygelse och självtillit intakt. I allmänhet anser jag dock att det finns skäl för många ekonomer att känna sig – kommer inte på ordet på svenska – humble – i dags dato”
Varför? Den Österrikiska konjunkturcykelteorin och de österrikiska ekonomer har korrekt lyckats förutspå denna kris. Varför skulle vi tvingas vara ödmjuka bara för att det visar sig att andra haft fel?
”Jag tror dock mig veta att det inte skulle skapa något gott i detta landskap om offentliga sektorn skulle börja panikspara.”
Om den offentliga sektorn drar ner på sin konsumtion ökar sparandet, och som jag tidigare skrivit gör detta att krisen går över lite snabbare. Jag är däremot lite intresserad av hur du kan mena att man kan mildra en kris som uppstått av att sparandet varit för lågt genom att göra sparandet ännu lägre? Låter inte helt logiskt.
”ag anser ni borde testa mer er övertygelse genom att läsa litteratur utanför er lilla libertariankrets.”
Jag har läst hyllmeter på hyllmeter av sådan literatur. Hur många böcker i österrikisk nationalekonomi har du läst? 😉
”Jag undrar entreprenörerna i detta landskap skulle tycka om LR tvärt slutade köpa upp deras tjänster?”
De skulle antagligen bli väldigt förbannade, men detta förhindrar inte att LR bör sluta köpa tjänster av dem. Då skulle andra företag, som skulle kunna klara sig genom att producera saker som konsumenterna (inte landskapet) vill ha i stället.
Jokke
Som Fredrik sade har österrikare mycket liten anledning till att känna sig ödmjuka idag. Vad de förutspådde har nu blivit sanning, för n:te gången det senaste seklet. Vad som övriga ekonomer borde göra är att känna -mer- ödmjukhet, men den lyser med sin frånvaro. I stället förespråkar de mer av det som ledde till krisen till att börja med, trots att facit rent ut sagt skriker sanningen in ansiktet på dem. De förespråkar ökade offentliga utgifter, Bernanke sänker räntan till noll och politikerna i EU tycks vara inne på samma linje.
Säg mig Jokke, hur många gånger måste du bli bevisad fel innan du erkänner att du har fel? Berätta gärna också varför du ”tror dig veta att inte skulle skapa något gott” om landskapet paniksparade. Vad tror du skulle hända, på både kort och lång sikt?
För övrigt är alla som överhuvudtaget kommit i närheten av vetenskapen nationalekonomi överösda med mainstream litteratur. Däremot är det knappast så många mainstreamare som bekantat sig med österrikiska idéer. Därav krisen vi är i idag.
Nu är jag väldigt nyfiken:
ge mig en källa till en bok där dagens kris förutspås och förklaras helst skiven under senare delen av förra sekel eller senare. Böcker skrivna före det ödslar jag inte min tid på. För mig kvittar det vilket falang skribenten tillhör. Den källan som jag erbjöd till närmare granskning – Paul Krugmans bok- avfärdade ni resolut som totalt oanvändbar – utan att ha läst den, vad jag förstod. Om ni lovar att läsa Krugmans bok, lovar jag läsa den bok ni föreslår mig! Men först avslutar jag Krugman. Is it a deal?
PS. Helst slipper jag köpa boken, så kan jag låna den av någon? Jag kan som motprestation låna ut min Krugman.
Du behöver inte läsa långa böcker för att se att österrikarna hade på känn att krisen var i antågande och att den skulle börja i bostadssektorn. Det räcker med korta artiklar. Varför inte av en svensk ekonom: http://mises.org/story/1670
Och tyvärr förutspådde de inte bara krisen, utan även att marknaden skulle få skulden för allt (skrivet för snart tre år sedan):
F.ö. ska man läsa böcker för att man själv vill läsa dem. Jag tänker inte göra si och så för at få dig att läsa böcker som jag tycker är bra. Det är livet alldeles för kort för.
Frank Shostak:
Housing Bubble: Myth or Reality?
3/4/2003
http://mises.org/story/1177
Thorsten Polleit:
Sowing the Seeds of the Next Crisis
4/25/2006
http://mises.org/story/2111
För mer artiklar om ämnet ifråga, surfa in på The Bailout Reader
http://mises.org/story/3128
På riktigt Jokke, både jag och Fredrik har basunerat ut österrikarnas förutsägelser och länkat till dem vid ett fletal tillfällen. Dessutom var väl Hayeks förutsägelse om Wall Street kraschen en av de saker som gjorde honom så känd. Att dagens österrikare visste att en kris var på väg är ingalunda något mirakulöst eller ens något nytt. Det har österrikarna hållit på med länge.
Är det faktiskt så otroligt och oförståeligt att en explosionsartad ökning av penningmängden leder till problem? När i historien har en explosionsartad ökning av penningmängden -inte- lett till problem? Hur många continental dollars, tyska mark och zimbawianska dollar krävs för att acceptera denna tämligen uppenbara sanning?
OK, jag läste snabbt Stefan Karlssons artikel. Den var bra, men i hans analys var nog inget som stack ut som särskilt ”österrikiskt”. Inte har heller varit ensam och ropat att vargen kommer. Alla konjunkturmakare har förväntat sig USAs recession i åratal då landets sparande varit jättelågt och bytesbalansunderskotten stora. Men att förutspå den exakta timingen och omfattningen av nedgången visade sig vara i praktik en omöjlig uppgift, därför efterlyste jag mer anspråkslöshet hos oss ekonomer.
Varför skulle någon behöva vara ödmjuk av detta skäl? Att förutspå den exakta timingen av en ekonomisk kris är en fullständigt omöjlig uppgift och knappast något som någon utger sig för att klara av. Österrikarna var av den åsikten att den expansion av penningmängden som skjöt upp krisen runt sekelskiftet skullle leda till en ännu värre kris, och det fick de rätt i.
Sedan är det ju intressant att du nämner lågt sprandet som ett problem. Här gick jag och inbillade mig att låg effektiv efterfrågan var det som orsakade krisen och att man även löser den genom ökad konsumtion (bland annat genom statliga budgetunderskott), inte genom att få upp sparandet. Vill minnas att jag läste något sådant i Ålandstidningen 😉
Jokke
Läste du Frank Shostaks artikel också?
”Federal Reserve Chairman Alan Greenspan said on Thursday, during questioning by the Senate’s special committee on aging, that he does not believe that a housing price bubble exists on a national level in the United States.
”The notion of a bubble bursting and the whole price level coming down seems to me as far as a national nationwide phenomenon, is really quite unlikely,” Greenspan said.
He does say that it is unrealistic to believe that housing prices will increase at the current rate, but as for a bubble, he says no way.”
Österrikarna höll inte med. Naturligtvis kan ingen säga exakt när en kris kommer att slå, men skillnaden mellan österrikare och mainstreamare är följande:
Österrikarna sade att en bubbla höll på att byggas upp, förklarade varifrån bubblan härstammade och vad som skulle komma att hända. Mainstreamarna förnekade att en bubbla överhuvudtaget existerade.
Som en repris av Wall Street, då Hayek 1928 sade att en kris var nära förestående, medan Irwing Fisher bedyrade några veckor före kraschen att det inte fanns något att oroa sig över.
För övrigt är det knappast många mainstreamare som klagat över att sparandet varit för lågt, eftersom de i allmänhet förespråkar inflation och skuldsättning. Dessutom är underskott i bytesbalansen i sig inget problem.
Robert P. Murphy:
”You can either have a trade deficit or a capital surplus. You can’t have both at the same time.”
Däremot är budgetunderskotten ett stor problem, eftersom staten har en tendens att monetarisera skulderna (=trycka pengar för att betala räntor och amorteringar).
Men du har inte svarat på min fråga om paniksparandet. Vad tror du skulle hända om landskapet paniksparade, såsom du uttryckte det i ÅT? Både på kort och lång sikt.
Kaj och Fredrik, läs denna:
http://www.businessandmedia.org/specialreports/2005/mediamyths/mediamyths.asp
”Four of 16 media reports in 2001 that referenced a housing bubble were either written by or cited New York Times economic columnist Paul Krugman.”
”By 2002, housing bubble references in the mainstream media exploded to almost one a day and became much more commonplace outside of business publications.”
”The number of reports about the housing bubble that involved or were written by Paul Krugman increased to 17 in 2002.”
Årets ekonom, Paul Krugman, alarmerade redan 2001. Här är ett bra klipp också:
Varför tycker du klippet är intressant? Kan konstaterar bara det alla kunde se för två år sedan: att huspriserna stigit sjukt mycket och nu var på väg ner. Han förklarar inte varför detta he skett (vilket ju är det intressanta) och när han föreslår vad man ska göra tycker han att man ka höja skatterna, höja statens utgifter och höja minimilönen. På vilket sätt skulle mindre pengar i plånboken hos amerikanerna, minskat sparande, större budgetunderskott och högre arbetslöshet vara bra i dagens läge?
Det är en sak att titta på statistik och häva ur sig vilda gissningar, det är en helt annan att utförligt motivera sina teser.
Vad gäller klippet så fick Krugman frågan vad han skulle göra om han
fick fria händer att fixa ekonomin. Det här är vad han tog upp:
– Plan to to roll back the tax cuts.
– Health insurance reform
– Increased minimum wage
– Contingency plan in place if the recession realizes
Han sade ingenting om bakgrunden till krisen. Inte ett ord om the Fed, Freddie Mac, Fannie Mae eller FDIC. Ingenting sluta trycka pengar för att täcka de ständiga underskotten och statsskulden. Vad gäller alla bailouts så är han inte emot dem per se, utan ställer sig kritisk till att staten bara ”kastar pengar” på de skuldtyngda bankerna. Han säger att en räddningaktion är nödvändig, men att staten borde få aktier i bolagen de pumpar in skapade pengar i, som den sedan kan sälja när krisen gått över.
Så nej, varken klippet som det länkades till eller de klipp som var relaterade till det var särsklit intressanta. Man får höra samma sak varje gång någon politiker eller journalist uttalar sig i frågan.