Vem är det som är girig?

Senaste (och sista?) kolumnen i ÅU, publicerad i  maj 2014.

En av vårens stora sensationer var nyheten om att Nalle Wahlroos har skrivit sig i Sverige. Enligt den allmänna konsensusen var syftet att smita undan den finska arvsskatten. Tydligen är skattesmitande är det enda tänkbara skälet till varför en finlandssvensk skulle vilja flytta från Finland till Sverige. Förutsägbart nog ledde nyheten till ett ramaskri och ändlös klagolåt över Nalles girighet.

Urpilainen med flera var snabba med att påpeka att Nalle har fått gratis utbildning i Finland och att han därför borde stanna kvar och ”ge tillbaks”. Okej. Nu är det så att Nalle årligen betalar mer i skatt än vad de flesta finländare tjänar i bruttolön under hela sin livstid. Jag har också fått avgiftsfri utbildning, från grundskola till och med ekon.mag examen. Därför kan jag med tämligen stor säkerhet hävda att Nalles utbildning har väldigt litet med hans framgångar att göra. Varje år utexamineras tusentals kandidater, magistrar och doktorer från våra universitet. Hur många av dem kommer någonsin att åstadkomma ens en bråkdel av det som Nalle åstadkommit? Nalle har nog ”gett tillbaks” mycket mer än vad han någonsin har fått.

Sedan har vi myten om att det är staten (som felaktigt jämställs med samhället) som har gett Nalle hans utbildning och andra förmåner. Niinistö och många andra har talat om allt det fina staten ger, men det är propaganda. Staten ger ingenting. Alla tjänster och förmåner som den offentliga sektorn förser medborgarna med finansieras av den privata sektorn. Staten kan inte ge någonting eftersom den inte producerar någonting. Det enda den gör är att ta egendom från vissa som den sedan omfördelar till andra. Det är skattebetalarna som ”ger”, inte politikerna eller byråkraterna.

Påståendet att Nalle av ren girighet flyttar till ett land som avskaffat arvsskatten är absurt. För det första är det ju inte Nalle som betalar arvsskatten, det är hans arvingar som gör det. Man kan anta att Nalles barn hör till arvingarna. Att försöka undvika arvsskatten är något som varje ansvarsfull förälder i mån av möjlighet bör göra. Det handlar ju om att skydda sina barns intressen. Vad kan vara naturligare än det?

Så man med fog undra vem det som egentligen är girig; föräldern som vill skydda sina barns intressen, eller alla utomstående personer som inte har något med Nalle att göra men vill åt hans pengar? Är det inte höjden av girighet att kräva att Nalle stannar så att man genom arvsskatten kan tillskansa sig hans förmögenhet? Hans belackare kunde ju inte bry sig mindre om Nalles eller hans familjs välbefinnande, det enda de är intresserade av är hans pengar. Är inte det girigt?

Som konstaterat så bidrar Nalle personligen med mer skatteintäkter varje år än vad de flesta gör under hela sin livstid. Därutöver har Nalle byggt en av Finlands bäst fungerande affärskoncerner och därigenom skapat tusentals arbetsplatser vilka i sin tur har genererat och generar skatteintäkter. Nalles bidrag till det finska samhället kan knappast ifrågasättas, däremot kan man verkligen fråga sig vad hans belackare har bidragit med.

I stället för att kräva att Nalle ska bidra mer än vad han redan har gjort bör hans belackare fundera på hur de själva kan bidra. Tyvärr är inte alla lika framgångsrika som Nalle, men det finns mycket bättre sätt att bidra med än att betala skatt. Till exempel kan vi bidra genom att dra åt svångremmen rejält så att vi kan börja betala bort statsskulden. För det girigaste av allt girigt torde väl vara att anse sig berättigad till att konsumera på kredit och lämna notan till sina barn och barnbarn. Girigare än så blir det inte.