Har rånaren rätt till min plånbok?

Debatten mellan Martin Nilsson och mig går vidare. Jag tänkte här endast reda ut några grova missförstånd i Martins senaste insändare i Ålandstidningen (27 juli). För det första anser Martin att jag gör mig skyldig till ”diktatorsfasoner” när jag inte godkänner att han använder Ryssland som ett exempel på en marknadsekonomi.

Det enda jag har gjort är att med hjälp av argument försökt övertyga Martin och alla Ålandstidningens läsare om att han har fel. En diktator argumenterar inte. Han använder våld och hot om våld för att ”övertyga” sina meningsmotståndare. Detta är inte något jag har gjort, och därför är det föga träffande att jämföra mig med en diktator.

Det som dock gör mig rätt nedstämd är att Martin, trots att vi debatterat ett bra tag nu, ännu inte riktigt förstått vad frihet innebär. I sin senaste insändare skriver han till exempel att jag begränsar hans frihet om jag kräver att han skall betala sina egna sjukhusräkningar, vilket gör att han inte har råd att åka motorcykel. Hur Martin får detta till att jag begränsar hans frihet kan jag inte förstå.

Om jag vägrar ge en rånare min plånbok, begränsar jag rånarens frihet då om han, på grund av att han inte lyckas ta mina pengar, inte har råd att köpa den där motorcykeln han vill ha? Nej Martin, det är du som begränsar min frihet när du tvingar mig att betala för dina sjukhusräkningar. Jag begränsar inte din frihet om jag vägrar betala, lika lite som rånoffret begränsar rånarens frihet när han vägrar ge ifrån sig sin plånbok.

Martin skriver även att jag begränsar friheten för oljetankers om jag förbjuder dem trafikera mitt vatten. Det han glömmer är att det är mitt vatten och att jag bör vara i min fulla rätt att bestämma vem som får trafikera det. Skulle du, Martin, säga att du begränsade min frihet om du vägrade släppa in mig i din lägenhet en fredagskväll? Nej det skulle du antagligen inte. Det är din lägenhet, och då bestämmer du vem du skall släppa in. På samma sätt är det mitt vatten, och min rätt att bestämma vem som skall släppas in på det.

Felet Martin gör i båda dessa fall är att han inte erkänner äganderätten. Han erkänner inte att mina pengar är mina, och att jag därför har rätt att förbjuda honom att använda dessa för att betala sin egen sjukhusräkning. Han erkänner inte att mitt vatten är mitt, och att jag därför har rätt att bestämma vilka båtar som skall få trafikera det. Jag tvivlar dock på att Martin är konsekvent i sitt tänkande.

Vad tror ni Martin skulle göra om någon stal hans motorcykel? Skulle han inte göra något eftersom han (enligt sin egen logik) inte har rätt att ”begränsa tjuvens frihet” att köra motorcykel? Eller skulle han anmäla tjuven till polisen? Jag tror vi alla vet svaret på detta. Det enda jag begär är att Martin skall behandla mig och oss andra på samma sätt. Att han respekterar att det som är mitt är mitt, och att jag har rätt att bestämma över det, inte han.

Publicerad i Tidningen Åland 28.7