Skällande katter mars 8, 2007
Posted by Fredrik Gustafsson in Interventionism.trackback
Jag måste bara citera ett längre stycke ur en kolumn Milton Friedman skrev 1973 som ett svar på någon som hade kritiserat hans förslag att avskaffa FDA. Jag tycker citatet på ett utmärkt sätt sammanfattar det kanske allra bästa argumentet mot all form av statlig intervention. Det vill säga, även om det är möjligt i teorin att staten skulle kunna göra det bättre för alla genom att intervenera i vissa sammanhang, givet att den intervenerar på rätt sätt, är poängen att staten aldrig kommer att intervenera på ”rätt” sätt. Läs, njut och lär:
What would you think of someone who said, ”I would like to have a cat provided it barked”? Yet your statement that you favor an FDA provided it behaves as you believe desirable is precisely equivalent. The biological laws that specify the characteristics of cats are no more rigid than the political laws that specify the behavior of governmental agencies once they are established. The way the FDA now behaves, and the adverse consequences, are not an accident, not a result of some easily corrected human mistake, but a consequence of its constitution in precisely the same way that a meow is related to the constitution of a cat. As a natural scientist, you recognize that you cannot assign characteristics at will to chemical and biological entities, cannot demand that cats bark or water burn. Why do you suppose that the situation is different in the social sciences?
Liberala axplock 
”Det vill säga, även om det är möjligt i teorin att staten skulle kunna göra det bättre för alla genom att intervenera i vissa sammanhang, givet att den intervenerar på rätt sätt, är poängen att staten aldrig kommer att intervenera på “rätt” sätt.”
Menar du med det att staten aldrig gjort något bra? Eller vill du säga att staten aldrig fullt ut lyckas med vad den föresätter sig. Räcker det med ett motexempel? Ta jordbruks- eller sjöfartsstödet som ju, enligt gängse uppfattning, håller bönderna respektive rederierna kvar på Åland. Man lyckas väl med den föresatsen?
Nästan aldrig. Det kan som sagt förekomma att staten lyckas med interventioner (på samma sätt som det säkert finns katter som skäller också). Min poäng är snarare att lösningen på alla problem vi ser med diverse regleringar, med offentlig sektor, och så vidare inte kan lösas med att vi tillsätter bättre byråkrater eller skjuter till mera pengar som vänstermännsikor ofta hävdar.
Sedan det här med jordbruks- och sjöfartsstöd. Jag anser att det kan finnas goda teoretiska skäl, om vi bortser från kritiken ovan, för staten att subventionera vissa aktiviteter i allmänhet, till exempel forskning eller försök att producera nya produkter.
Men, jag anser inte att det finns några skäl att subventionera eller skydda redan etablerade, gamla industrier som till exempel jordbruket eller sjöfarten på Åland. Politikerna skall underlätta för dessa industrier genom att kräva så låga skatter och reglera så lite som möjligt, men jag anser det inte lyckat att subventionera dessa näringar.
Om Åland är bättre på något annat än sjöfart och jordbruk, är det bättre att vi låter marknaden spela ut sin rätt och att satsa på dessa näringar istället. Det farligaste politiker kan göra är att bestämma att ekonomin står och faller med några specifika industrier, och sedan besluta sig för att skydda dessa industrier för all överskådlig framtid.
FMJ
Ditt ”motexempel” var nog lite av det värsta jag hört. Anser du att den massiva subventioneringen av jordbruk och sjöfart är en framgångshistoria? Med de kriterierna kan man ju säga att staten har lyckats alldeles utmärkt med att försvåra företagande, begränsa individuella friheter, stjäla land och egendom, kriminalisera offerlösa ”brott” osv. För att inte tala om allt massmördande och förtryck som staten har lyckats alldeles utmärkt med.
Vad Milton menade, precis som Fredrik säger, är att det är lika dumt att förvänta sig att staten beter sig på ett för individen och marknaden befrämjande sätt, som det är att förvänta sig att en katt skall skälla. De systemfel som är inrotade i institutionen staten är lika grundläggande och tvingande som organiska varelsers DNA.
”Politikerna skall underlätta för dessa industrier genom att kräva så låga skatter och reglera så lite som möjligt, men jag anser det inte lyckat att subventionera dessa näringar.”
Det ses ju som nödvändigt att subventionera dessa grupper. Det är ju ett reellt problem att om inte finska staten ger rederierna bidrag/avdrag så kommer de att flagga ut. Så är det väl? Hur kan man då principiellt hävda att subventioner är fel då alla negativa konsekvenserna är allt för tydliga i verkligheten?
Friedman insåg detta: ”Complete free trade is not politically feasible. Why? Because it’s only in the general interest and in no one’s special interest.”
Det är ett retoriskt problem för alla liberaler. Hur kan man förklara att något som får synliga negativa konsekvenser (förlorade jobb, utflaggade rederier) egentligen är något positivt i en osäker framtid?
Kaj: ”Anser du att den massiva subventioneringen av jordbruk och sjöfart är en framgångshistoria?”
Nej, det tycker jag inte. Därför använde jag orden ”enligt gängse uppfattning”.
”Hur kan man förklara att något som får synliga negativa konsekvenser (förlorade jobb, utflaggade rederier) egentligen är något positivt i en osäker framtid?”
Genom att titta på historien. Tänk om stenåldersmänniskorna valt att hindra den ekonomiska utvecklingen genom att subventionera gamla ”industrier”, för att rädda jobben i flintahuggar-, jägar- och samlarindustrin? Skulle vi mått bättre om alla varit samlare, jägare och flintahuggare idag? Mår framtidens människor bättre av att vi låser fast oss vid rederinäringen och hindrar utvecklingen av nya näringar?
Utveckling är att vissa yrken och vissa industrier slås ut och ersätts av produktivare. Detta skapar problem för grupper med specialkunskaper, men att hindra denna utveckling genom att subventionera gamla industrier är ack så mycket värre.
Om det är lönsammare för rederierna att flagga ut fartygen och använda sig av utländsk arbetskraft, så är det i vårat intresse att de gör det. Visst, omställningen kan bli kännbar för Åland, men när röken lagt sig har de resurser som tidigare varit i sjöfarten flyttats till sektorer där de har en större avkastning och vi får tillgång till billigare transporter.
Sedan det här med att frihandel inte är politiskt genomförbart för att det gynnar alla går lätt att motbevisa. Under en stor del av 1800-talet praktiserade hela världen frihandel, och idag praktiserar ett flertal länder, bland annat Hong Kong, Singapore och Schweiz frihandel.
FMJ
Varför inte ge ett exempel som -du själv- anser vara en framgångshistoria? Då blir ju diskussionen mycket mer intressant. Och som sagt, vad som helst kan ju anses vara framgångsrikt ”enligt gängse uppfattning”.
Det principiella felet med subventioner är att man bekostar en förlustbringande verksamhet med andra människors pengar. Utöver det kommer en verksamhet, då den är så ineffektiv och konkurrenssvag som t.ex finska jordbruket är, bli ännu mer ineffektivt då subventionspengarna börjar rulla in. Jordbrukarna vet att de inte kan tävla med sina utländska konkurrenter, liksom de vet att staten kommer att hålla dem flott. Alla incentiv till innovation och utveckling försvinner. Det leder i sin tur till att det kommer att krävas mer och mer subventioner för att hålla jordbruket flott. Alltså ökar bördan för de framgångsrika näringarna, som måste stöda de ineffektiva. Felallokeringen av resurser ökar och ökar, vilket gör allting dyrare för alla andra. För att inte tala om det humankapital som binds fast i de subventionerade näringarna, i stället för att användas på ett effektivare och produktivare sätt.
För att kommentera Friedmans citat. Han säger att det inte är ”politiskt hållbart”. Naturligtvis är det inte politiskt hållbart, men det är det enda rätt ur ekonomisk och moralisk synpunkt. Detta belyser precis vad han menar med skällande katter. Politiska lösningar funkar aldrig, eftersom de är behäftade med grova systemfel. Just därför borde statens och politikernas makt minskas radikalt. Helst tas bort helt och hållet.
Vad som är värre är att sektorer som kunde vara konkurrenskraftiga blir snedvridna av stöd program. Då en sektor börjar få inkomst från bidrag blir de mindre en affärs verksamhet och mer av en byråkratisk inrättning. Målet är inte längre produktion för konsumenter utan följande av regler och lobbyverksamhet.
Om jag mins rätt var det Nya Zeelänska jordbruket ett exempel på det. Tidigare var det kraftigt subventionerat och den allmänna opinionen var att det var nödvändigt för att säkerställa arbetstillfällen och export intäkter. Men när subventionerna försvann lyckades ändå sektorn att fortsätta genom att anpassa sig till de nya förhållandena.
I en av debatterna i TV-serien ”Free to choose” så utspelar följande ordväxling (citerar ur minnet):
Okänd debattör: ”The government should make smart interventions, not stupid ones”.
Milton Friedman blixtsnabbt: ”The question is if there is any different kind”.
Skulle faktiskt vara roligt att se hur och om det Åländska jordbruket skulle klara sig utan stöd. Hade en kompis här från skåne i somras, och han blev nästa upprörd när han såg hur små åkrarna var; ”hur fan kan det löna sig att köra ut en tröska på den där lilla plätten!”
Stödet ger jordbrukarna möjlighet att odla ekologiskt och investera i nya, bättre maskiner. Vem vinner på detta? Miljön vinner alla på. Köp av nya maskiner gagnar givetvis försäljare, verkstäder osv osv. Dvs stödet ser till att miljön hålls i skick och pengarna går rakt in i samhället igen. Jag anser det vara en rejäl win-win situation.
Vad händer om jag inte har råd att konvertera till ekologiskt? Konventionellt med gödsel och gamla maskiner som förorenar och en betydligt mindre summa pengar som samhället får tillbaka.
Alltså det man verkligen vinner är ju miljötänkandet och bibehållandet av vår vackra landskapsvy.
Ni måste försöka tänka längre än vad näsan är och se lite på ev ringeffekter.
Valet är ert!
Detta stämmer endast om stödet faktiskt innehåller ett krav på att jordbrukaren måste odla ekologiskt för att få stödet. Hur många av stöden och tullarna innehåller sådana krav? Inte många. Hur många av EU:s alla jordbukstullar, subventioner gagnar även jordbrukare som inte odlar ekologiskt? Antagligen merparten.
Jag tycker att det finns ett legitimt skäl till att subventionera jordbruk som är bra för miljön (helst genom att alla jordbrukare som skadar andras miljö får betala ersättning). Men att skydda EU:s jordbruk med importtullar och stöd i miljardklassen för att odla varor på ett miljöskadligt sätt som sedan lämnas att ruttna, bränns upp eller exporteras till Västindien, Afrika och Asien är inte ett bra sätt att värna om miljön och hushålla med jordens begränsade resurser.
Dessutom: om nu målet är att bibehålla våra öppna landskap är det väl bättre att bara betala för röjningen av dessa utan att odla en massa grödor, som ingen vill ha, till en förlust.
”Ni måste försöka tänka längre än vad näsan är och se lite på ev ringeffekter.
Valet är ert!”
Och de ringeffekter som skulle ha uppstått om resurserna hade används inom andra områden? Räknas inte de lika mycket? Du fokuserar endast på det som syns, dvs befintlig industri, och glömmer det som inte syns, de industrier som hålls tillbaka av höga skatter.
Och nej, tyvärr, valet är inte vårat.
TS
Jordbruket hör till de industrier som förorenar mest av alla. Övergödning av vattendrag och hav beror till stor del av utsläpp från jordbruk.
Så om det är miljön du är bekymrad om, vore det då inte bättre att lägga ner det förorenande, ineffektiva jordbruket och satsa pengarna på något annat?
På tal om att tänka längre än vad näsan räcker…
Och som Jakob säger, valet är inte vårt. Det har aldrig varit vårt.
Jakob,
Givetvis måste ringeffekterna av alternativa sysslor räknas med men jag kunde inte se att du gav några alternativ? Vilka fina industrier ser du att bara står och väntar bakom hörnet pga att vi har för höga skatter? Vad tror du egentligen om lilla Åland?
Som ekologisk jordbrukare har du betydligt större stöd än andra jordbrukare idag. Bara att titta på vilka stöd som har utbetalats.
Röjning för att få öppna landskap ser jag inte som ett alternativ då jag faktiskt tror att vi vill ha lokalt producerade ekologiska produkter. Vill inte ni ha en färsk fin åländsk tomat istället för någon sydamerikansk genmanipulerad på bordet? Inte till vilket pris som helst men…
Men Kaj, tror du alltid att jordbruket har varit den största förorenarn? Ne, med ett ekologiskt hållbart jordbruk så får du också en hållbar miljöbelastning.
Som jag sa tidigare, valet är helt klart vårt. Den dag jag inte tror på att jag kan påverka då finns jag inte heller. Ni är lite negativa tycker jag.
TS
Om ett ekologiskt hållbart jordbruk inte är ekonomiskt hållbart, är det bäst att slopa det helt och hållet. Vilka produkter som finns tillgängliga skall bestämmas av marknaden, inte politiker, tjänstemän och aktivister.
Vilka andra industrier de frigjorda pengarna investeras i bestäms också av marknaden. Sannolikt kommer de att gå till sådana branscher som ter sig lönsamma, vilka de än må vara. Tar man bort den belastning på effektiva industrier som subventionering av olönsamma industrier utgör, skapar man förutsättning för ökad anställning, forskning och utveckling.
Och fortfarande, så länge politiker och tjänstemän med våld tar våra pengar genom beskattning och investerar dem enligt egna politiska program är valet inte vårt. Endast då vi själva fritt får förfoga över vår egendom och våra pengar är valet vårt.
Ett av följande två alternativ måste gälla:
1. De resurser som allokeras till jordbruket (arbetskraft, kapital, land) skulle ha en större avkastning i någon annan industri.
2. De resurser som allokeras till jordbruket skulle inte ha större avkastning i någon annan industri.
I båda fallen är det lätt att se att det är bäst att sluta med stöden. I det första fallet innebär ett slut av stöden att resurserna kan användas i andra industrier till en högre avkastning. I det andra fallet behövs inte stödet, eftersom det i vilket fall som helst inte finns någon annan industri på Åland som kan använda resurserna på ett lönsammare sätt.
På vilket sätt drar ekologiska jordbrukare nytta av EU:s skyddstullar, samtidigt som de o-ekologiska inte gör det? Skyddstullarna gynnar alla producenter lika mycket.
Fast om folk vill ha detta, varför måste då politikerna välja åt dem? Om folk vill ha lokala, ekologiska tomater, varför då ge dem stöd? Om folk efterfrågar något räcker det. Politiker behöver inte ge stöd åt Toyota för att det är en bra bil som folk vill ha; åt Apple för att folk vill ha en Ipod. Om det finns en tillräcklig efterfrågan för något, då kommer det också att finnas ett utbud.
Poängen var att först när politikerna slutar bestämma åt oss vad som är bra och slutar att ge stöd åt dessa aktiviteter är valet vårt. Det kanske är så att vi alla skulle köpa Åländska tomater, även om stödet till dessa försvann och det blev relativt dyrare jämfört med utländska tomater. Poängen är att det vet vi inte, eftersom politikerna redan har valt åt oss genom att stöda just de Åländska tomaterna.
Sedan kanske någon säger: men om du inte är nöjd med att politikerna stöder just jorbrukarna (du kanske vill att de skall stöda någon annan eller inte ge stöd alls), kan du väl rösta i nästa val? Poängen är att dessa typer av val bäst görs på en marknad, och inte genom majoritetsval.
Tänk om vi till exempel skulle rösta om vad vi skulle äta till frukost. 25% skulle rösta på musli, 25% på Corn Flakes; 20% på pannkakor; och 30% på havregröt. Följden är att alla tvingas äta havregröt, och att bara 30% är nöjda med frukosten de får. Om alla skulle fått bestämma själva skulle alla varit nöjda.
Det är samma sak i fallet ovan. Kanske det är så att 60% vill ha lokalt odlade tomater (för att de är ekologiska, smakar bra, för att de känner odlaren, osv) medan 40% vill ha utländska, genmanipulerade tomater bara de är billigare. Som det är idag har vi genom majoritetsval bestämt oss för att de inhemska tomaterna skall stödas, så de blir billigare, trots att kanske 40% av de som bekostar stödet inte vill ha de dyra, inhemska tomaterna. Om vi istället slutade med stöden, och lät alla få som de vill, skulle alla bli nöjda och glada.
Som någon klok person sa: I politiken har du ett val vart fjärde år, på marknaden har du tusentals varje dag.